Alla inlägg under december 2008

Av Anna - 26 december 2008 09:53

Med regn på bar backe och den gröna gräsmattan lysande i ens ögon så kom då julafton. På sena kvällen innan så såg maken och jag några snöflingor som dalade ner, de var dock långt borta på morgonens julafton.


Den här julen blev annorlunda. Jonathan förstod när vi förklarade för honom att man bara fick öppna ett paket på morgonen, och det hade vi gömt. Han blev själaglad över GameBoy som han också fick en väska till - denna gick han med halva dagen sedan.


När vi såg på Kalle Anka klockan tre så satt Jonathan i mitt knä och myste - nära, nära. Kalle dök upp med den irriterande roliga hackspetten. Jonathan gapskrattade! Vi såg på varandra, förundrat - det hade han aldrig gjort förut på jularna. Skrattat högt - vilken underbar gåva!


I slutet av Kalle Anka så knackade det på fönstret. I lekhuset utanför så hade Tomten gömt en säck med julklappar. Jonathan stod och hoppade utanför lekhuset. Hans storebror bar stolt in den stora säcken. När julklapparna var öppnade - varsin stor julklapp till dem var - så vägrade Jonathan att öppna mer. Han hade fått det han trängtat efter så länge - DVD-kids-konsol med tre spel (en interaktiv konsol med olika blad som man spelar spel, ser film, lär sig olika saker som interagerar med DVD:n). Helt salig gick han omkring med konsolen. Pappa satte igång spelet och sedan bytte han dessa blad om och om igen.


Några andra julklappar var han dock inte så intresserad av att öppna. De sista fick storebror öppna åt honom. Senare på kvällen intresserade han sig för de andra sakerna han fått också.


Juldagen gick till att bygga Lego. Nästa år måste vi gå in för leksaker som sysselsätter de små och inte deras föräldrar ;-)


God Jul alla


Anna

ANNONS
Av Anna - 18 december 2008 08:26
http://www.youtube.com/watch?v=DDMoaCRHQjQ

I går kväll hände något märkligt. Jonathan, som inte varit förtjust i böcker överhuvudtaget, ville läsa för oss. Så följde hans lilla finger raderna i boken och han pratade på sitt eget språk - Jonathanska. Rubriken till varje historia fick vi läsa men i övrigt skulle han läsa för oss. Satt på sängen med sin lilla huvjacka uppdragen och med huvan långt ner i pannan och mässade för oss. I boken om Bananer i pyjamas, där bananerna heter B1 och B2, så visade pappa honom där det stod B1 och B2. Därefter läste han B1 och B2 överallt där det stod i texten.


Det första han gjorde i morse var att plocka fram boken och så skulle han läsa för mig. Igen på samma sätt, och han KOM IHÅG B1 och B2 och läste det varje gång det förekom i texten. Mitt hjärta jublar! Dels för att han intresserar sig för böcker, för texten och kan utläsa saker ur texten.


Det är likadant som jag ser honom göra på datorn - han googlar. Skriver något obegripligt i sökrutan och så letar datorn upp sidor (ibland finns det ju inget på sökord som ser ut som "xdafewarsxzxcsze" av förklarliga skäl). Första gången var i slutet av sommaren, början av hösten när Jonathan googlade första gången. Eftersom han kan siffrorna så skrev han metodiskt ner alla siffror från 1 till 9. Upp kom en video i YouTube med hans favorit - Svampbob fyrkant - se länk. Döm om hans (och min...) förvåning och lycka. Han skrattade och klickade på videon. Sedan kom det upp fler i samma kategori på You Tube och han satt där och tittade på olika musikinslag med Svampbob som "huvudsångare" (saxat från de olika tecknade avsnitten).


Nu fick jag lära mig här i veckan att det finns en talsyntes inbyggd i Windowssystemet. Det måste jag bara testa med Jonathan - se om det fungerar. Om han kan skriva i Word och datorn läser upp det han skriver - vilket han älskar när jag gör även om det är "wfsdreasfa", så skrattar han gott - så kanske vi har ännu en utveckling på gång. Jag tänker då på Amanda Baggs som jag skrivit om tidigare i bloggen - med talsyntes och om det Jonathan säger är riktiga ord men han faktiskt inte kan uttala dem - så kanske vi kan få detta att bli riktigt bra. Ett av målen för mig är att lära honom bokstäver och läsa och talsyntes till datorn... Tänk om det han säger verkligen är riktiga ord i riktiga meningar - men han inte kan uttala dem. Som jag sagt så många gånger tidigare - önskar att jag haft en översättningsmaskin. Nu kanske vi kan göra det i datorn. Vilken möjlighet som kan öppna sig...


Soliga hälsningar från ett regnigt, ruskigt och grått uteväder


Anna

ANNONS
Av Anna - 12 december 2008 09:17

I går eftermiddag hade vi informationsmöte om IBT-träningen som vi ska börja i januari. Vi fick också se en film om hur träningen går till. Vi var fyra familjer där, utan barn, och fick möjlighet att ställa frågor och tycka och tänka. Psykologen var fantastiskt engagerad och man kände sig så peppad efteråt! Jag vill börja nu...


Så vi var ju tvungna att pröva några saker med Jonathan när vi kom hem. Kroppsdelar hade han full koll på - visst t.o.m var rumpan och ögonbrynen var ;-) Sedan ville han spela spel. Det har aldrig fungerat förut, antingen för att han inte kunnat följa några regler eller för att han inte kunnat vänta på sin tur. NU gick det! Han slog tärningen och gick med sin gubbe och så slog jag tärningen och gick med min gubbe! Det var fantastiskt.


Sedan var det dags att åka till storebrors luciatåg. De har lucia i år och då uppträder de kvällen före för föräldrarna. Det var sååå fint. Storebror var så fin som stalledräng i pappas stora skjorta, bälte, svarta byxor och raggsockar! En tjej i klassen sjöng solo så att man fällde en tår - så duktig! Jonathan var också duktig. Har lärt sig hur kameran fungerar och fotade allt från bänkgrannens arm till taket och huvudena framför. Några kort på storebror blev det tyvärr inte - batterierna hann ta slut. Tur att pappa tagit med filmkameran så att vi har allting på film!!!


Nu ska jag ut på lunchen och försöka hitta förstärkare till träningen - roliga spännande leksaker som Jonathan kan uppfatta som belöning. Om någon läser det här som är igång med träningen - vad har ni använt som förstärkare (förutom mat - där är J väldigt restriktiv så jag vet vad som fungerar och inte...)??? Några tips???


Snöigt härliga hälsningar (imorgon blir det pulkåkning tillsammans med alla andra barn i radhusområdet)


Anna

Av Anna - 11 december 2008 10:15

Jag vill gärna dela med mig av en allmännt spridd berättelse skriven av en annan mamma till ett funktionshindrat barn. Den har hjälpt mig i svåra stunder och jag hoppas den hjälper någon annan som läser den här:


"Välkommen till Holland" av Emily Perl Kingsley Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det är att ha ett utvecklingsstört barn. Jag vill här försöka hjälpa människor, som inte fått erfara denna speciella upplevelse.

Det känns så här...

 

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

 

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

 Det är viktigt att förstå, att du inte har komit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt. Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

 Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda. (Översättning av Margareta Ugander)

I dag kan jag njuta av min specielle och underbare son, som faktiskt utvecklas fantastiskt mycket. Skulle jag se de små stegen som tar honom framåt - de 1000 stegen som för honom är en enorm utveckling från där han var för bara ett år sedan, för bara två år sedan - om han vore normal? Kanske inte, och jag ser också föräldrar som inte ser sina barns storhet. Då känner jag att jag kommit en bit på väg att bli en bättre människa, en bättre förälder. Långt ifrån varje dag, men som många dagar nu, bättre och bättre...


Bättre och bättre dag för dag - kan vi sträva efter mer???


Anna

Av Anna - 10 december 2008 19:42

Det finns ett visst antal människor i ens liv som kommer in som änglar och hjälper en med allt man kan behöva. En sådan är vår sköterska på BVC. Hon har ställt upp för oss i vått och torrt utan att tveka det minsta - bara stötta. Det är så härligt.


Förra veckan hade vi möte med rektorn men även med köksan Malin. De hade matat in Jonathans uppgifter i ett näringsvärdesprogram. Det var en skrämmande läsning. Jonathan borde få i sig 75% av sin kost på förskolan och han får i sig 19%. Suck... jag visste att det skulle vara dåligt - men så här dåligt...?! Vad ska man göra när han vägrar att äta och dessutom äter bara viss mat?! Och spyr upp det om det har "fel konsistens"...?! Så köksan ville att vi skulle be BVC om en remiss till dietist för att få hjälp till förskolan och oss. Jag behövde bara ringa BVC-sköterskan så sa hon javisst - det är klart jag fixar det!


Visst är det underbart med såna änglar som kommer in i ens liv ;-)


Soliga hälsningar från de gråa dagarna härnere


Anna

Av Anna - 8 december 2008 08:40

I går kom en av storebrors kompisar hem till oss på eftermiddagen. Något märkligt hände - Jonathan tog honom i handen, drog med honom till fåtöljen där han satte sig och Jonathan satte sig bredvid. Han riktigt kröp upp bredvid honom, såsom han aldrig gör med någon annan än storebror och mamma och pappa. Sedan tog Jonathan hans arm och la den runt sin nacke. Jag och min man stod bara och gapade. Nog för att Jonathan gillat just denne av sin storebrors kompisar eftersom han alltid pratat med Jonathan och brytt sig om honom.


Sedan var de alla tre uppe och lekte i lekrummet och jag hörde hur Jonathan var med på flera av lekarna. Det är flera steg framåt för honom. Så underbart härligt!


I går kväll kom morbror på besök ett par dagar men det var mest till storebrors stora lycka! Han tycker väldigt mycket om sin morbror och kan prata om grabbiga saker med honom - som fotboll och innebandy och sånt. Han ville t.o.m att morbror skulle läsa läxan med honom ;-)


Hoppas på att det inte blir ännu en regnig dag...


Anna

Av Anna - 5 december 2008 12:13

och sa att han ville ha på sig det. Så jag satte på honom det. Sen sa jag - det är ju för stort för dig. Du har ett eget skärp, och så följde han med så visade jag honom det. Det var blått och svart med monstertruckar på. Det tyckte han om, det syntes. Så sa jag - men då måste du ha såna byxor som pappa där det är hällor i sidorna. Jag tog fram jeansen som han så gärna velat ha i våras och sedan ratat för mjuka byxor igen (hans favorit är fleecekläder som han kan ha jämt och även sova i ;-) ). Döm om min förvåning när han glatt lät mig ta på honom jeansen och knäppa knappen - de var litet små - en storlek för små över midjan. Sedan satte jag i skärpet. Stolt sprang han ut och skulle visa pappa.


När han sedan skulle gå och lägga sig skulle han sova i jeansen, men då sa jag ifrån och lade fram dem och sa att han får ha dem imorgon till dagis. Och i morse skulle han ha på sig jeansen igen. Stolt kom han till dagis med poliströja och jeans med skärp. Det var fantastiskt roligt att se honom så stolt och tycka att han var fin, han som inte brukar bry sig så mycket om vad man sätter på honom så länge det är mjukt, skönt och utan kliande lappar inuti kläderna.


Trevlig helg från klädvärlden


Anna


Av Anna - 4 december 2008 12:21

I går eftermiddag var jag på en bra föreläsning med en bra (!!!) psykolog. Härstammade och uppfödd i Danmark men bott i Sverige många år:

 Bo Hejlskov Jørgensen föreläste om "Hur man man undvika och bemöta konflikter?"

Det var en jättebra föreläsning som jag varmt kan rekommendera. Hans viktigaste punkter var:

* Människor, som kan uppföra sig, gör det.

* En bra metod innebär att brukaren ökar sin självkontroll.

* En bra metod ökar tilliten till personalen (eller anhöriga...).

* Lugn, varje gång man har lust att ta ett steg framåt ska man ta två steg bakåt och sätta sig ned.

* Avled, glass är bättre än konflikter.

Det fanns fantastiskt mycket mer som han gav med personliga exempel under de tre timmarna, med bara 10 minuters rast för fruktstund. Otroligt och ett stort tack till ännu en inspirerande föreläsare om ett lika aktuellt ämne som Helene Tranquist. Det kändes för mig som om Helenes föreläsning (läs i novembers blogg här) var redskapet innan "explosionen" och för att förebygga och att Bo:s föreläsning var mer handfast - vad gör man i stunden. Tillsammans ger de en handfasta verktyg och handlingsplaner hur man kan bete sig vid krissituationer som det ofta blir med barn med olika NPF-svårigheter.


Nu tycker jag att vi kommit långt med att förebygga Jonathans utbrott och kan lättare undvika eller se signaler och vänta ut honom på ett annat sätt än tidigare. Hans härlige resurs på dagis har jobbat mycket med honom inom det området och nu klarar Jonathan av ett nej på ett helt annat sätt än tidigare. Antalet utbrott har minskat mycket. Men när det händer, och ibland vet man ju inte när och varför så är det bra att ha dessa strategier.


Trevlig andra advent till er som läser


Anna


Presentation


Bloggen handlar om autism och IBT, intensivträning. 2010 gav jag ut Boken om Jonathan, en lång väg till diagnos autism
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163371634

Fråga mig

26 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Annas Gästbok

Följ bloggen

Följ annahelena70 med Blogkeen
Följ annahelena70 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se