Trots förkylningar så lyckades vi få till första mötena på intensivträningen, med en hel del manfall tyvärr... Jonathan fick vi iväg till torsdagens möte vilket var lekobservation och så jobbade de en del med honom. Han var SÅÅÅÅ duktig. En del av sakerna de gjorde med honom kände jag igen från hans tester hos psykologen hösten 2007. Gör så! och lägg lika! Det gick jättebra! Och när de signalerade sluta och paus så ville min duktige kille jobba mera. Han gick bara en lov runt bordet och gick runt för att se vad det fanns mer att jobba med.

Som förstärkning prövade de med chokladgodis. Det var inte Jonathans melodi. Spec.pedagogen vände sig till mig och frågade vad han gillade. Jag hade tagit med mig bokstavskex till fikat och gav henne burken med dem. DET gick hem. Jonathan var så glad när han fick ett kex och bra. Men bäst gillade han när vi klappade händerna när han var extra duktig. Hela han sken upp som en sol.

Sedan var det fika. Jonathan var med och dukade fram koppar och allt annat. Jag hade med mig fika till honom, men det var inte så intressant. Han tog specialpedagogen i handen och gick tillbaka in i rummet. Psykologen sprang iväg och hämtade litet svårare saker. Foton med personer som gjorde olika saker. Jonathan kunde beskriva en del av dem. Sedan märktes det att det blev för svårt och han tröttnade. Då avbröt de observationen.

Nästa dag hade vi heldag tillsammans med förskolepersonalen. Tyvärr låg Jonathans resurs i influensa. Och maken och storebror hade influensa också. Maken skulle ju egentligen vara med och Jonathan vara på dagis, men han var ju också dålig och fick vara hemma. En annan familj som också skulle träna och deras förskolepersonal var med.

Heldagen var suverän. Mycket teori om träningsmetoden, varvat med övningar två och två för att träna in metoden. På slutet av dagen gick de igenom individuellt med varje barns föräldrar och förskolepersonal. Jonathan hade flera bra saker och andra som var mindre bra givetvis. De tyckte att det var ett bra utgångsläge, och tyckte också att han var på gång med talet. Det har ju varit vårt stora träningsområde med kommunicerande samspel - och kommunikation och tal har verkligen gått framåt. De sa också att Jonathan säkert skulle göra bättre ifrån sig på psykologtesterna idag och det glädjer mitt hjärta. TACK till resurs, specialpedagog och alla andra runt Jonathan. Ett stort hjärta skickar jag till Dr. Jim i USA och Linda - Äppelklyftigs förlag och Kommunicerande Samspel. Underbar metod som fungerat så bra med Jonathan och hjälpt oss till bättre tal och språk...

Skriver mer sen

Snöiga hälsningar

Anna