Inte fullt så bra gick det i helgen. Allt från gråt och tandagnisslan till att hitta andra roliga saker att göra (måste gömma undan mera) och busa med svaret. Det sistnämnda alltså genom att lägga lika och lägga fel medvetet med ett stort leende och buset glittrande i ögonen... grrrr... Fast han är ju så go att det är svårt att vara arg på honom. Jag får ta upp detta på torsdag får vi se vad de säger. Det känns som att övningarna är för lätta för honom.

Det hände något roligt i helgen. Barn med autism har ofta svårt att dela vad de ser och känner med andra, så också Jonathan. Man kan räkna de gånger han visat oss någon ny leksak eller så på ena handens fingrar ungefär... Kanske litet överdrivet, för att han börjar bli bättre på det - står och showar framför Körslaget och Melodifestivalen - och vill gärna ha uppmärksamhet. Nåväl - till historien - jag stod och lagade lunch, Jonathan knaprade på ett hamburgerbröd i väntan på lunch. Så ropar han till - "Kolla, mamma", och pekar ut genom fönstret (delad uppmärksamhet och pekar!!!) - "En kissekatt!" Jag tittade ut genom fönstret och hann se svansen på katten som snabbt försvann över till grannens gård. Så roligt!!! Något som är så självklart för andra barn och så otroligt när denne lille kille gör det ;-)

Jag kramade om honom och sa -"Bra, Jonathan! Det var en kissekatt - nu går han säkert hem till sig."

Hem är något diffust för Jonathan också. Han kallar även dagis för hem (kanske indikerar det att han är där för långa dagar också ;-)  ). Det är ett abstrakt begrepp förstås så vi får försöka förklara det om och om igen för honom.

Jag återkommer senare ikväll (förhoppningsvis...) med mer detaljerad information om vad vi tränar på intensivträningen.

Ha en underbar dag!

Anna