Alla inlägg under februari 2009

Av Anna - 11 februari 2009 08:39

Intensivträningen startar på allvar i morgon.

Igår fick vi besked från dagis att Jonathans resurs ska opereras och bli borta i 10 veckor. Kul... Inte ett dugg... PRECIS som intensivträningen ska börja...


Dagis löser det så att en annan av personalen går in och tar Jonathans resurs jobb och intensivträningen, så tar de in en vikarie i barngruppen istället. Det var ju bästa lösningen men man kan ändå känna litet - suck... Det blir nog bra, det är ju en person som Jonathan är trygg med och det känns bra så - men det är ju ändå någon ny som man ska diskutera och lägga upp det med.


Jag förstår samtidigt Jonathans resurs - får man en operationstid så måste man.


Håll tummarna att allt går bra imorgon!


Kram

Anna

Av Anna - 10 februari 2009 18:37

Jonathan har ju en tråkig historia med tänder och tandläkare. När han var närmare 2 år så slog han av sina bägge framtänder på dagis och vi fick en akuttid för att dra ut dem samma eftermiddag. När vi kom dit fick Jonathan lugnande medel (vilket jag vet idag att det inte fungerar på honom) och den dumme tandläkaren drog tänderna 5-10 sek efter att han satt bedövningen - dvs bedövningen hann aldrig verka. Jonathan vägrade öppna munnen och äta på tre veckor och sedan dess har det varit svårt att få honom att borsta tänderna överhuvudtaget, för att inte nämna gå till tandläkaren.


Vi har gått hos en underbar tandsköterska och gått dit ofta - 1000 gångernas gång som hon kallade det för, för att vänja honom vid tandläkare och tandborstning igen. I går var vi upp till sjukhusets tandvård. Dessvärre var det fullt i väntrummet och Jonathan vägrade att gå in så vi stod i tamburen i en 5-10 minuter. När alla gått var det OK att gå in ;-) Sedan gick det bra. Redan när de kom och hämtade honom i väntrummet så gapade han och sa Aaaaa! När vi kom in i rummet hos tandläkaren så frågade de om han kunde sätta sig i tandläkarstolen och döm om min förvåning när han gjorde det! Och de fick titta på alla tänder, borsta tänderna på honom och allting. Jag kunde inte tro mina ögon... Innan vi gick gjorde den gulliga tandsköterskan en tatuering på hans arm. Med armen stolt lyft med tröjan bortdragen så gick vi ut därifrån.


I slutet av sommaren ska Jonathan sövas för att de ska göra iordning tänderna på honom och plasta in hans 6-årständer.


Soliga hälsningar


Anna

Av Anna - 10 februari 2009 12:15

I går var vi uppe i lekrummet och Jonathan tog fram verktygslådan. Han har tagit fram den mycket nu på sistone. Jag ropade på maken som fick hjälpa mig att lyfta fram en båt som vi hade till vår store pojk. Båten har skruvar och man använder en liten skruvdragare, som går på batteri, för att skruva ur och i skruvarna. Jonathan hade riktig talang för detta - så händig. Han skruvade ner hela båten och skruvade i skruvarna igen säkert en 3-4 ggr. Jätteduktig, fokuserad och händig. Sista gången tog han bort skruvmejseln (stjärnskruv) för att pröva mutterdragaren - som också visade sig fungera bra. Har jag aldrig tänkt på.


Snickare kanske kan vara något att satsa på med andra ord - för vår nyupptäckte händige kille (som han definitivt inte ärvt av varken mamma eller pappar ;-)  )


Ha det


Anna

Av Anna - 5 februari 2009 20:05

Igår fick jag till slut tag på ett bord till träningen. Förstår ni hur svårt det är att hitta ett ihopfällbart bord i februari? Framemot april kommer det säkert att vara jättelätt då det finns en uppsjö av trädgårdsbord etc.


Till slut, på ett ställe där de säljer begagnade kontorsmöbler, fick jag tag på ett, dock nytt, ihopfällbart bord, med lagom mått 120*50 cm. Stabilt, tungt och gediget - och svindyrt, men det får det vara värt. Det ska ju vara vår kompanjon i två år eller så... Sedan var det som en kompis till mig tröstade mig med - det går ju faktiskt att använda vid andra tillfällen - som kalas och bjudningar :-) Eller Tupperware-partyn tänkte jag i mitt stilla sinne.


I veckan har jag lunchat med min väninna som också haft en son som genomgått intensivträning och som nu blir av med sin diagnos - friskförklarad som hon säger. Jag berättade om inköpslistan och hon bara skakade på huvudet - nej, någon sådan hade inte dom. Jag frågade hur de lagt upp det. Deras resurs på dagis hade skött mycket av träningen - hon hade varit helt suverän sa hon. De hade varit tydliga från början att de försökte baka in det i alla vardagssituationer, men att träna vid bord trodde hon skulle vara omöjligt pga deras familjesituation. Oavsett så har det gått vägen och hennes son fungerar idag jättebra i skolan och allting. Det är så härligt med positiva historier och människor omkring en!


På kvällen igår kom goda vänner förbi med en docksäng som vi skulle ha enligt inköpslistan till träningen. Toppen! Jag är så glad över att det bara är att ringa sina vänner och man får hjälp - för det allra mesta. Jag försöker att hjälpa när jag kan också - inte lätt ibland när ingen hjälp står att få - men det är när man känner att man hjälper någon som man lyfts ett snäpp till i sitt innersta. Jag hoppas jag får möjlighet att hjälpa andra i samma situation där vi varit och är nu - det skulle ge hela den här resan mening. Även om det räcker långt med Jonathans utveckling och den lycklige, glade och gosiga kille han har förvandlats till. När man får hans pussar på kinden så smälter man. Han är bara sååå go.


Kram på er i snökaoset


Anna

Av Anna - 4 februari 2009 18:58

Trots förkylningar så lyckades vi få till första mötena på intensivträningen, med en hel del manfall tyvärr... Jonathan fick vi iväg till torsdagens möte vilket var lekobservation och så jobbade de en del med honom. Han var SÅÅÅÅ duktig. En del av sakerna de gjorde med honom kände jag igen från hans tester hos psykologen hösten 2007. Gör så! och lägg lika! Det gick jättebra! Och när de signalerade sluta och paus så ville min duktige kille jobba mera. Han gick bara en lov runt bordet och gick runt för att se vad det fanns mer att jobba med.


Som förstärkning prövade de med chokladgodis. Det var inte Jonathans melodi. Spec.pedagogen vände sig till mig och frågade vad han gillade. Jag hade tagit med mig bokstavskex till fikat och gav henne burken med dem. DET gick hem. Jonathan var så glad när han fick ett kex och bra. Men bäst gillade han när vi klappade händerna när han var extra duktig. Hela han sken upp som en sol.


Sedan var det fika. Jonathan var med och dukade fram koppar och allt annat. Jag hade med mig fika till honom, men det var inte så intressant. Han tog specialpedagogen i handen och gick tillbaka in i rummet. Psykologen sprang iväg och hämtade litet svårare saker. Foton med personer som gjorde olika saker. Jonathan kunde beskriva en del av dem. Sedan märktes det att det blev för svårt och han tröttnade. Då avbröt de observationen.


Nästa dag hade vi heldag tillsammans med förskolepersonalen. Tyvärr låg Jonathans resurs i influensa. Och maken och storebror hade influensa också. Maken skulle ju egentligen vara med och Jonathan vara på dagis, men han var ju också dålig och fick vara hemma. En annan familj som också skulle träna och deras förskolepersonal var med.


Heldagen var suverän. Mycket teori om träningsmetoden, varvat med övningar två och två för att träna in metoden. På slutet av dagen gick de igenom individuellt med varje barns föräldrar och förskolepersonal. Jonathan hade flera bra saker och andra som var mindre bra givetvis. De tyckte att det var ett bra utgångsläge, och tyckte också att han var på gång med talet. Det har ju varit vårt stora träningsområde med kommunicerande samspel - och kommunikation och tal har verkligen gått framåt. De sa också att Jonathan säkert skulle göra bättre ifrån sig på psykologtesterna idag och det glädjer mitt hjärta. TACK till resurs, specialpedagog och alla andra runt Jonathan. Ett stort hjärta skickar jag till Dr. Jim i USA och Linda - Äppelklyftigs förlag och Kommunicerande Samspel. Underbar metod som fungerat så bra med Jonathan och hjälpt oss till bättre tal och språk...


Skriver mer sen


Snöiga hälsningar


Anna

Av Anna - 3 februari 2009 19:57

Ett budskap från en vacker fil med vackra bilder och text som skickades till mig:

Var vänligare än nödvändigt mot alla du möter, som kämpar för någonting.


Här finns det saker jag gärna skulle lägga till men jag låter det stå så. Till de fina budskapen fanns det fina bilder på bebisar varav jag klistrar in en här.


Må väl och Carpe Diem


Anna

Presentation


Bloggen handlar om autism och IBT, intensivträning. 2010 gav jag ut Boken om Jonathan, en lång väg till diagnos autism
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163371634

Fråga mig

26 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Annas Gästbok


Skapa flashcards