Jonathan har varit inne och opererat tänderna. För er som inte vet det så råkade han ut för en traumatisk upplevelse med en tandläkare när han var två år och slog av två av sina tänder. Tandläkaren gav iofs Jonathan lugnande (som jag idag vet inte fungerar på honom) men sedan fortsatte han skrika så efter att han gett bedövningssprutan väntade han inte utan slet ut tänderna ca 10 sekunder senare. Jag satt och höll fast Jonathan under detta och det kändes som ett övergrepp.

Jonathan åt inte på tre veckor efter detta, han vägrade öppna munnen så att vi fick titta i munnen i uppemot två år. Borsta tänderna fick vi göra, men inte med tandkräm. Så han fick stora kariesangrepp på tänderna i överkäken.

Så kom då kallelsen för någon vecka sedan - nu var det dags att in och sövas och dessa tänder skulle bort och laga upp de som gick att behålla.

Det blev långt ifrån bra. Han hade mindre panik redan från början och vi fick kämpa och hålla fast honom för att få sprutan med sömnmedel i honom. Jättejobbigt! Sedan kom de i patrull och rapporterade - 6 tänder hade tandläkaren fått ta ut. Fantastiskt nog var alla tänder i nederkäken utan hål och fina!!! Någon nytta gjorde tandborstningen även utan tandkräm. Senaste tiden borstar vi i ren fluor, köper Dentan, sådant som vi fick skölja med i skolan när fluortanten kom... hemska minnen... Öronläkaren var där (de hade service på honom med både tandläkare, öronläkare och ögonläkare) och tog ut hans rör i örat, ögonläkaren var där och mätte hans ögon.

Efteråt ville han bara gå därifrån så snart han vaknat. Vi var nog inte mer än en timme eller två på uppvaket innan vi fick åka hemåt. Allt gick bra med smärtstillande, även om han inte tyckte om att få suppar så accepterade han det hyggligt till slut - smärtan försvann ju.

På natten fick han magsjuka och spydde och hade diarré. Jag fick varken i honom medicin eller något att dricka. Hopplöst... Det tog över 14 timmar innan jag fick i honom vätska överhuvudtaget. Det var långa timmar ska jag säga... Sedan blev det snabbt bättre. Andra gången han drack vatten fick han behålla det och sedan började han snart att försöka äta.

Så det har varit en jobbig tid.

I förrgår var vi och diskuterade toaletträning - eller rättare sagt potträning eftersom Jonathan är livrädd för toaletten. Vi fick ett bakslag i potträningen och vi gick tillbaka till blöja. Så sätter vi igång med planen, mycket noggrannt uträknad plan som vi ska fortsätta att diskutera i december, i mellandagarna. Vi tror det är bättre att börja efter att vi åkt till Norrland över jul. Sedan kommer Jonathans resurs att jobba i mellandagarna (alla utom 2) och då är det säkert betydligt lugnare på dagis också. Jag kan berätta mer i detalj om det efter december. Intensivträningens program har även detta som övning ;-)

Kram på er och ha en fortsatt trevlig helg

Anna