Om det alltid vore så här.

Glad vaknade Jonathan bara en kvart efter att vi väckt honom. Han sprang in på toa och lyfte upp locket, drog ned kalsongerna och kissade i toaletten. Sedan gick han in vardagsrummet åt upp det mesta av sina smörgåskex han får till frukost och drack hälften av mjölken. Några minuter sedan sa han - Nu åker vi till dagis! Mamma, du måste packa badkläderna! Jag tappade hakan och bara tittade på honom...

När jag hämtade honom på dagis var han överlycklig, sträckte händerna i luften och sa -Jaaaa, nu åker vi till simskolan. Han var en dröm i omklädningsrummet och var omklädd innan jag hunnit få av mig tröjan ens en gång. Simskolan var väl kanske inte en dröm, men han gjorde några saker som de andra, och simmade på rygg och flöt på rygg med min flythjälp. Och så hoppade han från kanten sisådär 25 gånger...

Ibland, vissa dagar, känns allt så normalt. Man får glädjas dessa dagar men inte vänja sig vid det - för sedan kommer det NEEEEEJ och utbrott igen... När man minst anar det... Men idag, kära ni, är jag sååå glad.

Så mycket han pratar också - vi blir förvånade varje dag - han är så duktig. Det känns som de nya munmotorikövningarna också gör nytta.

Ha en underbar helg

KRAMAR till er alla

Anna