Alla inlägg under februari 2010

Av Anna - 27 februari 2010 23:23

Teamet på habiliteringen har sagt flera gånger att det kan komma många sidoeffekter av intensivträningen. Jag har funderat på det många gånger men ibland blir det tydligare än andra gånger.


Som ikväll - Jonathan gör som storebror... Storebror tar en isglass och äter upp den. Jonathan tittar intensivt på honom - han brukar nämligen bara slicka på glassen tills dess att han kommer ner till pinnen eller att den börjar rinna. Så någon minut efter så springer han till frysen och tar fram en glass, och döm om vår förvåning, så gör han precis som storebror och biter i den, och äter upp alltihop. Och en till glass går samma öde till mötes innan det är dags att borsta tänderna och gå och lägga sig.


Borsta tänderna och gå på toa är också en sån där sak som fungerar så bra nu. Från att aldrig ha tandkräm, till att pröva ett par gånger men sedan aldrig mer, så tar han tandkräm på varje dag. Tittar på storebror och borstar med en tandborste som spelar en melodi... Så går han på toaletten och ställer sig världsvant och kissar... Tja, vad kan en mamma mer begära?!


Till sängen blir det dock en egen variant. I kväll ville han somna med sittpuffen (ganska mjuk och inte så stor) över magen och benen... Jag har läst en del om bolltäcken och kanske har detta litet samma sak. Jonathan har inte samma kryp i benen som han hade för något år sedan. Då låg han och sparkade med benen jättelänge - som för att få bort myrorna... Jag vet inte - men något gör det för honom. Strax innan han somnade så sparkade han dock undan sittpuffen - blev väl för varmt eller så, la sig på rygg med armarna ovanför huvudet. Så jättego'!!!


Ha en riktig myskväll - nu ska jag gå och lägga mig efter en lång dag och en lång natt innan det. Strömmen gick igår - delvis- och vi fick ringa elbolaget vid 23.30-tiden En härlig kille som ringde en kvart senare och som guidade oss i elskåpet ute via telefonen och löste problemet. Härligt med service-minded personer och en guldstjärna till honom. Det blev bra när maken på morgonen fick tag på rätt säkring och de viktigaste apparaterna hade vi ändå ström till tack och lov...


Kram och godnatt och fortsatt trevlig helg på er


Anna

Av Anna - 27 februari 2010 13:24

Jonathan vaknade igår på morgonen och skulle gå på toa och kissa. -Men pappa, det går inte, sa han med litet morgonstånd. Pappa sa - Jo, om du börjar kissa så fungerar det. -JAAAA! Den fungerar nu!!!! hördes det triumferande från badrummet.


Kram på er

Anna

Av Anna - 25 februari 2010 09:05

Jag sitter här hemma och jobbar nu innan vi ska på behandlingsmöte. Så får Jonathan, som var hemma igår, då han hade frossa och ont i magen i går natt, vara hemma ett par timmar extra... Så jag sitter här och skriver - tar en liten paus nu för fika, och skriva ett par rader på bloggen.


Vi är nu inne på fortsättningsövningar och några avancerade övningar. Jag har svårt att få med Jonathan till träningsrummet och köra bordsträning. Om han fick skulle han helst sitta vid datorn hela tiden, men vi försöker få med honom till lekrummet någon timme varje kväll och där tränar vi samtidigt som vi leker. Han är jätteduktig och nu har legogubbarna börjat ställa frågor till varandra ;-) Det som är kul är att Jonathan ställer frågor nästan lika mycket som jag numera. -Vad står det där, mamma? frågar han ständigt och jämt. -Vad är det där? frågade han mig i går kväll när jag tog på mig mina pyjamasbyxor med komönster på (jag har dem inte särdeles ofta, men nu var allt annat i tvätten...). Det som är roligt är att han nu ställer frågorna "rätt", alltså med rätt intonation och med känsla i rösten. Det är härligt.


I övrigt är det upp och ner. Humöret är det ner på - mycket nej och vill inte. Språket är bättre än någonsin och han överraskar oss med nya ord och meningar minst ett par gånger varje vecka. I slutet av förra veckan tog hans Omega-3 Eye-Q slut och under helgen och igår när han var hemma med pappa så kom hans Jonathanska tillbaka. Jag var och köpte Omega 3 på lunchen!!! Vet inte varför han reagerar så starkt på det, men jag ska aldrig, aldrig få slut på det igen...


Kram på er

Anna


Av Anna - 23 februari 2010 19:46

I dag blev jag så där modfälld igen. Jag hämtade Jonathan på dagis - allt var bra och han hade haft en bra dag. När jag hjälpte honom att klä på sig så sa han att han ville hem och spela Roller Coaster Tycoon. Ja, sa jag, men vi ska åka förbi pizzerian först och hämta pizza. -Jag vill inte ha, sa Jonathan, och skakade bestämt på huvudet och tittade på mig. -Nej, sa jag, du behöver inte, men jag måste hämta pizzorna, eftersom jag, pappa och storebror ska ha dem. När jag körde förbi ingången hemma så blev Jonathan vansinnig och skrek och sparkade i bilen. Jättekul...


- Vi måste till pizzerian först, sa jag bestämt igen. Nu var han alldeles rödgråten och skrek -NEEEEEJ! Jag vill hem!!!


-Du kan stanna i bilen, sa jag, med lugn och bestämd röst (försökte vara som han i Mannen som talar med hundar - Calm and assertive! - det fungerar inte med barn med autism kan jag säga...). Jag smällde igen bildörren och sprang in på pizzerian. Hämtade pizzorna, och kontokortsläsaren tog en evighet på sig. Medan den höll på sneglade jag ut mot bilen. Mitt hjärta tog ett skutt - Jonathan var på väg rätt över vägen mot pizzerian, bildörren öppen, en bil som åkt förbi och var längre bort på gatan. Jag rusade ut - Jonathan, kom, det kan komma en bil, ropade jag till honom. -INTE köpa pizza, sa han. Jag stannar här, ska inte åka hem, var nästa besked från Jonathan. Suck...


Efter tio minuter i kylan utanför pizzerian med Jonathan sittandes på dörrtrappen så gick vi till bilen, med halvkalla pizzor, rödgråtna ögon för Jonathan och en inte alls lugn och bestämd mamma, som dock i alla fall inte höjt rösten åt min lille autistiske son under hela tiden... Tja - bättre dag kunde man ha...


Kram på er

Anna

Av Anna - 11 februari 2010 19:14

Tydligen en artikel i DN för någon dag sedan enligt följande sida:

http://lottabrinck.wordpress.com/2010/02/10/d-vitaminbrist-bakom-autism/


Ett stort tack till den tjej som tipsade om D-vitamin för 1,5-2 år sedan. Sedan dess får Jonathan D-droppar (som man ger till bebisar - tidigare AD-droppar) varje dag. Det enda jag eg. är fundersam över är koncentrationen om det räcker med 5 droppar per dag. Ännu ett kosttillskott jag inte slutar med   


Idag var vi på behandlingsmöte, och det gick jättebra trots att Jonathan börjar bli förkyld (igen!!! ska det aldrig sluta?!). Nu ska vi träna kategorier, vilket vi gjort förut, men mer avancerat och flera olika kategorier. Vi ska också träna former - triangel, fyrkant etc. Vi visade litet munmotoriska övningar, och Jonathans resurs visade 3 motoriska övningar i rad. De gjorde varannan gång - så varannan gång sa Jonathan vad resursen skulle göra; -Snurra tre gånger, klappa händerna två ggr och hoppa tre gånger, sa han. Helt otroligt! Givetvis klarade han även resursens olika motoriska övningar.


När jag kom och hämtade honom på dagis i eftermiddag så blödde han näsblod. Suck - ska de här sjukdomarna aldrig sluta...? Trots vitaminer och solsken så slutar det aldrig...


Kram på er

Anna

Av Anna - 8 februari 2010 20:45

  Som första läsare av den bok som jag skrivit om Jonathan så ska ni få läsa inledningen till "Jonathan - inte som andra barn":


"Jonathan

Han kommer emot mig, med sitt underfundiga lilla leende och blicken snuddar upp mot mina ögon, möter inte ögonen men jag ser att han ser att jag ser på honom. Han vänder ryggen mot mina ben och trycker sig emot dem, vill vara nära. Så vänder han sig om och sträcker upp händerna under mitt linne och bara håller sig där – glad att känna kroppsvärme och närhet – att bara vara där jag är. Så sticker han in sitt lilla huvud under linnet och drar ner mig så att han kan vara inne i linnet, sina små armar runt min hals och bara kramar mig. Denne underbare lille särpräglade son, som njuter av allt i sin närhet, och som låter mig vara där i hans mirakulösa värld. Att få se in i den världen för bara en sekund, att vara i nuet i hans värld i hans underliga omfamning av inte så lilla mig, är ögonblick av storhet och känsla, vad världen skapades och drivs av.

 

Jag bara sitter där på knä, hans armar runt min hals och hans lilla suck som om han mest av allt vill krypa in i mig och stanna där för alltid. Hans lilla leende som skymtar där han står, tiden som stannat och står…och…lukten av vidbrända hamburgare som sakta kryper inpå mig, när jag måste avbryta vår paus från världen för att rädda spisen från antändning.

 

Jag ser efter honom med förundran när han går iväg, nej struttar iväg på sitt litet udda vis, lika lycklig som för någon minut sedan i denna underliga omfamning. Han är min son, min härligt specielle och med autism drabbade son."


Nu ska vi se om någon vill ge ut den också..


Kram på er

Anna

Av Anna - 3 februari 2010 19:18

Ikväll var vi i leksaksbutiken och kikade. Jonathan har blivit bjuden på kalas om två veckor och vi skulle köpa present. Så såg han Rorri racerbils garage/verkstad och ville ha det. Nej, sa jag, det kostar för mycket. Om du bajsar på toaletten, sa jag, ska jag köpa den åt dig. Vad var det första han gjorde när han kom hem? Jomenvisst - satte sig på toa och bajsade. Sedan ropade han på mig - Mamma, kolla här, och hoppade upp och ned. Och mycket riktigt låg där litet bajs i toaletten. Helt otroligt! Det går att muta honom i alla fall  


Ha en underbar dag!

Efter regn kommer solsken, eller vad är det dom säger? Jag tror jag döper om det till efter snö så kommer det ännu mer snö - och önskar att de kunde skicka alla snöröjare härnere i västra Sverige på kurs upp till Norrland... suck...


Kram på er

Anna



Av Anna - 2 februari 2010 23:02

Jonathans storebror är galen i skjuta-spel, men får givetvis inte andra än de som är från 12+. Vi håller stenhårt på åldersgränserna. Det hindrar ju inte honom från att surfa på Youtube efter Counterstrike och andra roliga spel. Ikväll bjöd han in lillebrorsan till det. De sprang runt här på övervåningen med varsitt låtsasgevär/pistol och JOnathan ropade saker som "Jag ska döda dig!". Hmmm - inte riktigt vad jag trodde han skulle kunna säga, men ändå. Han låtsades vara död när storebror sköt honom och gömde sig bakom dörren och "sköt" storebror när han kom springande... Inte dåligt för en kille med autism som inte ska kunna låtsaslekar?! Även om det inte är det jag önskar mest att han ska kunna göra och säga så log vi, jag och maken, stort när han spelade död på vardagsrumsgolvet!


Hans storebror lyckas få med honom på saker som vi aldrig skulle klara. Om det är för att det är för litet barnasinne kvar, eller om han helt enkelt har andra sätt att säga det till Jonathan. Där vi misslyckas så lyckas han oftast. Det är som att han har en inbyggd förmåga att klara av honom så bra. Han är jättebra med andra mindre barn på fritids med, även om jag alltid sett det som en kompensation för den lillebror som inte riktigt blev som alla andra... Kanske är det inte så ändå - det kanske är en förmåga han utvecklat eller fötts med? Vem vet? För Jonathan är den ytterst värdefull och snällare och härligare storebror kunde han inte ha fått - min älskade förstfödde son!


Kram på er från förkylda familjen, i alla fall jag och Jonathan

Anna

Presentation


Bloggen handlar om autism och IBT, intensivträning. 2010 gav jag ut Boken om Jonathan, en lång väg till diagnos autism
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163371634

Fråga mig

26 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Annas Gästbok


Skapa flashcards