https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=44374

Ligger också nere till höger på bloggen!!

Håller nu på att fila på ett nyhetsbrev...

Kram på er

Anna

Jonathan har varit hos ortoptisten nu i veckan. Som vanligt så fick han litet spel när vi skulle ut ur bilen och vägrade litet. Så jag försökte tillämpa ta två steg tillbaka - lutade mig bakåt och frågade vad han var rädd för. Det är farligt, sa han och skakade på huvudet. Ska jag berätta vad hon ska göra? frågade jag. Då sneglade han försiktigt i ögonvrån på mig, så jag tolkade det som ett ja.

Hon ska se om du behöver glasögon, såsom storebror precis fått, berättade jag. Man får sitta i en stol och titta på en ljustavla och berätta om man ser olika saker eller inte. Till slut skakade han litet på sig - och så gick vi ut ur bilen  . Jonathan hoppade fram till sjukhusets ingång och så in direkt. Och allt gick så smidigt. Inga personer i kön till receptionen. Vi fick gå direkt ner till ett lekrum.

Efter bara någon minut kom ortoptisten. Jonathan sa -Hej! och gick in och satte sig i stolen. Han gick fram och tittade vid syntavlan - nedanför hade hon gubbar. Så frågade hon om han kom ihåg dem - och snurrade igång dem! Vilken höjdare. Han satt nöjt i stolen. Sedan kom hon med tavlan - som bestod av hus, fyrkanter, hjärtan och något annat. Så frågade hon Jonathan om han kunde dem. Givetvis kunde han det ;-) (stolt mamma!!!!!!!). Hon stängde av gubbarna och då blev han litet orolig men hon berömde honom så när han berättade att det var ett hjärta och hus och allt möjligt. Och han hade på sig piratlapp för ena ögat så hon fick testa bägge ögonen.

Hon frågade innan vi gick vad vi gjort med honom. Det är ju en helt annan pojke än den som var här för 1,5 år sedan. Tja, sa jag, vi intensivtränar en metod som heter IBT (och så hade han en bra dag tänkte jag för mig själv...). Hon var helt imponerad. Till min stora glädje sa hon -"Och han ska börja vanliga skolan nu förstår jag?!" med ett stort leende... Jag log hela vägen till bilen. Jag är så stolt över min duktige kille som den dagen var precis som en alldeles vanlig pojke, väluppfostrad sådan!!!

Kram på er

Anna

Ett hjärtligt tack till Anna som lagt ut min bok på hennes websida:

http://hantera.wordpress.com/

Boken finns nu i en litet billigare svartvit version!

"Jonathan- inte som andra barn? (sv/vit)"

Kram på er

Anna

Jag har fått så mycket positiv respons av er och andra på forum och mail. Ett jättetack - det värmer gott!!! Nu är det 11 böcker sålda, och jag hoppas att det blir fler... Min dröm är att det kan hjälpa något annat barn därute till en bättre verklighet.

Jag har också fått reklam på en Facebook-grupp av Anna M. - tack för det!!! Anna kommer också publicera en presentation av boken och mig på sin blogg!!! Härligt med så stöttande andra mammor!! Min käre bror har lagt upp en alldeles egen grupp - Vi som är fan av boken Jonathan - inte som andra barn? Jag som inte kan sånt alls är så tacksam - jättegulligt!!!

Jag är såååååååå glad idag. Hoppas nu bara den tryckta boken, som kommer först om tre veckor, också kommer - kan inte vänta...

Nu ska jag försöka knåpa ihop ett pressmeddelande om boken och försöka få den publicerad och skriven om på andra ställen - inte något jag är bra på...

Kram på er

Anna

   Jag vill berätta för er alla att min bok om Jonathan nu finns publicerad på Vulkan.se. Ett jättetack till er som givit mig idéer, läst och lagt ner tid på det!

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=44374

Jag är så lycklig och glad idag!

Jag hoppas att det är till hjälp för någon annan därute!!

En liten provision om 40 kr per bok går till mig/oss. Nu ska jag beställa ett par böcker till mig själv - det känns helt surrealistiskt det här...

Jag lyckades uppfylla en till av mina drömmar, även om jag inte trodde att det här var ämnet jag skulle skriva om, den drömmen att bli författare.  

Så nu börjar jag på nästa bok - ni kan väl aldrig gissa vad den ska handla om? Intensivträning i praktiken   

Kram på er

Anna

På inrådan från min kära mailvän I så vill jag nu skriva litet om Bollaprojektet, som de har i Uppsala kommun (hoppas på att någon läser detta i vår kommun - men för säkerhets skull har jag skickat info till den LSS-handläggare vi hade nu senast...). I skriver så här:

"Här i Uppsala finns det något som heter "Bolla projektet" som enbart innefattar autistiska barn. Där är det inte lika trångsynt när det gäller vad avlösaren får göra och inte. Bolla har varit igång under ca ett år och har nu utvärderats och blivit godkänt. Detta innebär vad jag förstår att det ska spridas till andra kommuner.
 
Inom Bolla så får avlösaren vara med på Hab och göra träning med barnen. Men den största skillnaden vad jag har förstått är att avlösaren får åka iväg med barnen, man behöver alltså inte vara enbart i hemmet. När Bollastartades så tog man kontakt med föräldrar till autistiska barn och frågade hur de skulle vilja ha det och på det sättet skapades projektet. Du kan väl höra dig för om det är på gång inom er kommun. Jag tror att Bolla blevgodkänt för bara ett par månader sedan så det kanske inte är någon annan kommun som känner till det??!!!"

Länk till Bollaprojektet:

http://www.uppsala.se/sv/Kommunpolitik/Kommunens-organisation/Kontor--forvaltningar/Vard-och-bildning/Stod-till-funktionshindrade/Stod-och-service/Projekt/

Många som vi kommit i kontakt med känner att de inte är hjälpta av avlösning i hemmet, pga att intensivträningen måste utföras och att det är oflexibelt. Detta varierar mycket över landet - där på vissa ställen så får avlösaren hämta på dagis och ta med sig barnet ut på aktiviteter. I vår kommun så är det i hemmet och närmiljön de ska vara, ingen annanstans. Avlösare får inte användas till att lösa jobbsituationer, hämta från dagis eller så. Ledsagare har vi ansökt om men fått avslag - då ska barnet vara uppemot 12-årsåldern... Fyrkantigt och snävt och det gör mig galen ibland. Man måste ändå se till barnets kapacitet och vilja, om nu vår Jonathan älskar att åka buss och vill göra det med sin avlösare, eller gå på lekland eller så -då ska han inte få det - trots att andra barn i hans ålder går dit med föräldrarna... Det är ett föräldraansvar menar man...

Med det kan man heller inte få avlösare som hjälper till med träning, hämta till och från aktiviteter som börjar komma i den här åldern. Jonathan har bara simskolan ännu, men hans kompis som är ett år äldre än honom (och inte gått ett extra år på dagis) har simskola, ridning och en annan aktivitet...

Man blir trött ibland... Men jag är otroligt glad över vår avlösare K, ska prata med henne om vi ska ansöka om några fler timmar i månaden, så kan hon komma en/två dagar i veckan och sköta en del av träningen då...

Kram på er

Anna

Avlöserskan ska det nog heta   

Vår underbara avlösare K har precis gått härifrån efter att jag kommit hem från ett möte. Så skönt det är någon som är här med Jonathan. Vi har pratat en hel del om intensivträningen, och hon sa att hon vill jättegärna hjälpa till med det. Jag blir så glad!!! Nästa gång kom vi överens om att jag tar ner dockskåpet och möblerna så kan de benämna rum och möbler. Där vet jag att Jonathan har stora luckor så det vore jättekul.

Ikväll har de spelat Monopol Junior och räknat hus med olika färger på taken. Det gick jättebra sa hon.

Så skönt det är att ha den här hjälpen. Ett innerligt tack till de som konstruerat LSS-lagen. OM bara vår kommun kunde vara litet mindre fyrkantig och att avlösningen inte bara var tvungen att ske i hemmet så vore det perfekt.

Vad glad jag är idag - och träningen på dagis hade gått JÄTTEBRA också!!!  

Kram på er

Anna