Alla inlägg under december 2011

Av Anna - 31 december 2011 23:24

I tre olika versioner spelar Jonathan Tomtarnas julnatt för er. Det som händer efteråt är hans storebrors verk ;-)



Kram alla

Anna (samt Jonathan och hans underbara slagverkslärarinna)


ANNONS
ANNONS
Av Anna - 31 december 2011 20:43

Det är inte en lätt uppgift att summera ett år, ett år när mycket och egentligen inte så mycket hänt...

Med nyårssmällarna som redan börjat vina utanför fönstren, till olycka för djur och överkänsliga barn/personer med NPF, så kan jag konstatera att året slutat olyckligare än det lyckliga började. På ett sätt men inte på ett annat.


I skolan har Jonathan klarat sig förvånansvärt bra. På väg att knäcka läskoden, läser små ord på bra dagar, matten är han en stjärna på och de andra ämnena klarar han hyggligt (idrott med hörselkåporna på t.ex.) Det bästa är ändå att han har fått en bästa kompis, ja, faktiskt leker han med två pojkar i parallellklassen. Det glädjer ett mamma-hjärta, framför allt när han efter 4 dagars sjukdom på måndagen får en bamsekram - några stycken faktiskt, av V, hans allra bästa kompis. DET, kära vänner, är underbart.


Året som gått har Jonathan visat många sidor - dels fler ritualer och tvångsmässiga beteenden, dels en begrundande funderande sida som vi inte sett förut. I mellandagarna, för ett par dagar sedan, så hände detta. När jag hämtade Jonathan på fritids så sa han något som jag aldrig hört förut. Jag brukar fråga - har det varit bra idag på fritids/skola? Nu när jag frågade honom om det så sa han eftertänksamt - "Ja, det har varit bra, men... När andra barn frågar mig så vet jag inte... Jag går därifrån då...".


Tror ni att det kan vara så att han inte vet vad han ska svara och/eller inte förstår/vet vad de frågar om? Hur kan jag hjälpa honom med det här?? Och nej, följdfrågor lönade sig som vanligt inte... ;-)


Reflektion, fick jag höra av Ann, också hon författare,


Utveckling har Jonathan gjort, men på andra sätt inte. Vi saknar uppbackning från habiliteringen, den saknade arbetsminnesträningen, som jag tror Jonathan behöver alltför mycket. När man förut träffade dem varannan vecka i IBT-träningen så kan det här året sammanfattas med två kurser och annars - noll och ingenting... Inget uppföljningsmöte inte något ifrån det s.k teamet. Nog för att vi vet att Jonathan är bra jämfört med många, så är det inte i närheten av normal utveckling ändå.


Annan utveckling har han då haft! Jonathan sover nu i egen säng, kan gå på toa, pratar bättre än någonsin och t.o.m på engelska. Han har gjort utvecklingsbedömning och har inte lindrig utvecklingsstörning (och hade det inte varit för den stressande jätteklockan ā la tidtagarur så hade han nog gjort ännu bättre ifrån sig). Det bästa inför år 2012 är att förstärkningen för att våga flyga flygplan funnits, och jag kan glatt meddela att vi bokat en resa till Aqua Fantasy nästa år!

http://www.youtube.com/watch?v=BRjkl8McQ_I

http://www.aquafantasy.com/aquapark/


Det ska bli SÅÅÅÅ kul, och vi hoppas att även flygresan blir en positiv upplevelse för honom så vi kan resa än mer!


Så ett Gott Nytt År till er alla! Ni ska veta att era kommentarer och inlägg betyder så mycket för mig och att jag värdesätter er så mycket som läser, och som tycker till. Bloggen har nått ofantliga 700 unika läsare på en månad, och jag är ibland ledsen över att jag inte hinner skriva mer.


Kram och TACK för ett inspirerande år - med min Jonathan och med er alla


Anna


Av Anna - 25 december 2011 18:13

Julen blev lugn, härlig och bägge barnen var jättenöjda!

Här busar de i soffan:

Storebror kittlar Jonathan i soffan, dagen innan julafton!


Tomten kom en dryg timme före Kalle Anka och det var perfekt, bara helt perfekt!

Jonathan fick lego och spel av Tomten, storebror fick hörlurar och musmatta och var lika glad han ;-)


Här är det julbord, för Jonathans del falukorv, kex och hamburgerbröd (bara övre delen med sesamfrön på) medan vi andra åt ett mer traditionellt julbord.

   


Jonathan var så nöjd med sitt nya spel (Portal 2) så vi glömde bort den stora presenten.

Idag har vi öppnat den stora kartongen och monterat Jonathans riktiga julklapp:


För första och endaste gången så lönade det sig att vänta. Vi var där när de öppnade på Harald Nyborg, de "förstartade" mellandagsrean med 20-25% rabatt i hela butiken. Så trumsetet gick på 1599 kr - och det är jättefint - lika fint som det på Musiklagret för 5000 kr!!


Och jo, för er som läste förra inlägget, jag fick faktiskt en julklapp också!


Kram alla från julnöjd


Anna 


Av Anna - 18 december 2011 13:01

Allt den här veckan har blivit fel. Det började med att Jonathan hade feber, oförklarlig, som sedan visade sig vara en svullen, kanske något inflammerad tand, som var på väg upp. Han var jätteduktig och jag fick pensla med Hexidin och sakta så försvann det röda och febern gav med sig. Skönt, men en pärs för Jonathan, som dessutom tyckte det smakade ruskigt illa (vilket det gör - men det hjälper)!

På tisdagen (eller var det måndag kväll) gick åskan och Jonathan trodde det var troll som knackade på...


På onsdag kvällen var det dags att lägga sig litet tidigare för att gå till skolan dagen efter. Jonathan låg där och snurrade med mig bredvid sig. Efter en och en halv timme tröt mitt tålamod och jag gick ut därifrån, bet ihop tänderna hårt och sa att nu fick han somna själv, jag kunde inte ligga där längre...

Ni kan ju gissa hur det gick? Superledsen kille som sprang ut från sovrummet efter mig. Vid 12-tiden somnade han - mellan oss... Irriterad mamma går inte heller bra med en kille med autism kan jag säga...


På torsdag kväll fick jag mig en åthutning om att jag inte skulle bli arg och Jonathan gick igenom hur det skulle vara. En halvtimme förklarade han för mig hur det skulle vara...


Så kom fredag kväll. Storebror skulle ha en kompis som sov över, så de skulle ligga i sovrummet. På väg uppför trappen med kompisens saker, så ser jag att lampan är tänd i förrådet, sträcker mig in och släcker den utan att kolla. Dessutom stänger jag dörren, går uppför trappen och hör efter några sekunder ett illtjut. Ser mig förvånat omkring, trodde ju att Jonathan var uppe i lekrummet och lekte. Då var han i förrådet. Det tog en timme innan han var lugn igen. Sedan kan ni ju gissa hur länge han förklarade för mig hur dum jag var, och dessutom skulle jag inte få några klappar av jultomten osv. Sedan har jag fått höra detta otaliga gånger och minst en halvtimme varje kväll fredag och lördag...


ALLT blev fel denna veckan. Ska nu försöka glömma detta, lägga det bakom mig och oss (även om jag lär få höra detta 150 gånger till) och försöka få en fin julvecka, förhoppningsvis utan att jag gör några dumma saker...


Kram på er från något bedrövat ledsen

Anna

Av Anna - 9 december 2011 22:23

Vi hade utvecklingssamtal i veckan för Jonathan  och med Jonathan, hans fröken  och hans assistent. Jag hade frågat om verkligen Jonathan skulle vara med på utvecklingssamtalet och hur det skulle gå till i förväg. Litet skeptisk, som jag är eftersom hans storebror blivit så himla negativt behandlad på utvecklingssamtalen att jag bara gråtit efteråt ( och då är  han normalstörd och klarar sig bra  i skolan - skulle antagligen få högre omdömen om det inte vore för  läraren...). Läraren förklarade för mig att hon försöker prata om det som  är positivt och det barnet gör bra sedan prata om en sak eller max två som barnet behöver jobba  på.


Hon sa att  det går över förväntan - hon tror t.o.m att  han knäckt läskoden, men inte förstått det själv ännu. En matteuppgift som var svår för många barn hade han  gjort galant (grupper och antal) och gjort ända till nio grupper och  27 prickar... Jag vet ju att  han är smart och  logisk, men inte så bra... Sedan finns det saker som inte fungerar, men då sa läraren att det kan  vi ta på ett separat möte. Och  sedan fick vi se ett  utkast till Individuell Utvecklingsplan, som  vi inte sett  sedan Jonathan gick på förskolan!! Hurra vad jag är glad! Har jag berättat att Jonathan har fått en kompis, ja, faktiskt så fick vi veta att han nu leker med två andra killar... ?! Så GLAD så jag tror inte ni kan föreställa er hur glad man blir...


Igår åkte vi pappas bil till trumlektionen (som b.t.w var FANTASTISK - kommer klipp på  YouTube med det när vi hunnit redigera ihop det). Vi blev stannande vid ett rödljus och vi pratar litet om hur det varit i skolan. Sedan sitter Jonathan tyst någon sekund, vänder sig mot mig och frågar om hur min dag har varit på jobbet?! DET har  han aldrig gjort, och jag måste säga att jag är tårögt förvånad och så otroligt glad.


Undrens tid, mina vänner, är inte  förbi, inte på långa vägar   


Av Anna - 3 december 2011 12:52

Är han inte FÖR söt min lille älskling?!

 


Kram

Av Anna - 3 december 2011 12:44

Är det en sak min Jonathan inte klarar så är det stress, och det i kombination med avfärd... På torsdagen skulle jag på utbildning, den började klockan 08.00 så jag visste att vi måste upp i tid och jag gick upp så fort klockan ringde. Jonathan slog bakut. Jag skulle ligga kvar i sängen och mysa med honom och det tog en extra kvart innan vi kom därifrån överhuvudtaget. När vi så småningom skulle gå så kom nästa bakslag.

 "Mamma, det är torsdag idag", säger Jonathan.

"Ja", säger jag ont anandes vad som skulle komma.

"Vi har idrott idag - jag VILL INTE!", säger Jonathan

En kvart för att utreda varför han inte ville gå på idrotten, att det var svårt sa han och att han inte kan vinna (och när jag hämtade honom på torsdagen säger hans elevassistent att han hade haft JÄTTEROLIGT på gympan...). Osv... Två milda gråtutbrott senare så kom vi till skolan till slut...


Springandes till och från bilen vid skolan och hitta närmaste parkeringsplatsen vid kurslokalen så blev jag bara 5 minuter sen till kursen, och en annan var ännu senare än jag, men ändå... Inte ens tiden kl. 8 klarar man att hålla...


Fredag morgon. Snoozar och myser med Jonathan (som alltid varje natt kommer till vår säng och ska ligga under mitt täcke...). Sedan hoppar han upp ur sängen, sträcker armarna upp i luften och ropar "It's School Day!" (har jag berättat att han gärna pratar engelska numera och riktigt bra emellanåt?).


Vilken skillnad det kan vara... Sensmoralen - stressad mamma= stressat barn. Undvik stress och allt går mycket bättre (och fortare).


Kram alla

Anna

Presentation


Bloggen handlar om autism och IBT, intensivträning. 2010 gav jag ut Boken om Jonathan, en lång väg till diagnos autism
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163371634

Fråga mig

26 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Annas Gästbok

Följ bloggen

Följ annahelena70 med Blogkeen
Följ annahelena70 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se