Det är inte en lätt uppgift att summera ett år, ett år när mycket och egentligen inte så mycket hänt...
Med nyårssmällarna som redan börjat vina utanför fönstren, till olycka för djur och överkänsliga barn/personer med NPF, så kan jag konstatera att året slutat olyckligare än det lyckliga började. På ett sätt men inte på ett annat.
I skolan har Jonathan klarat sig förvånansvärt bra. På väg att knäcka läskoden, läser små ord på bra dagar, matten är han en stjärna på och de andra ämnena klarar han hyggligt (idrott med hörselkåporna på t.ex.) Det bästa är ändå att han har fått en bästa kompis, ja, faktiskt leker han med två pojkar i parallellklassen. Det glädjer ett mamma-hjärta, framför allt när han efter 4 dagars sjukdom på måndagen får en bamsekram - några stycken faktiskt, av V, hans allra bästa kompis. DET, kära vänner, är underbart.
Året som gått har Jonathan visat många sidor - dels fler ritualer och tvångsmässiga beteenden, dels en begrundande funderande sida som vi inte sett förut. I mellandagarna, för ett par dagar sedan, så hände detta. När jag hämtade Jonathan på fritids så sa han något som jag aldrig hört förut. Jag brukar fråga - har det varit bra idag på fritids/skola? Nu när jag frågade honom om det så sa han eftertänksamt - "Ja, det har varit bra, men... När andra barn frågar mig så vet jag inte... Jag går därifrån då...".
Tror ni att det kan vara så att han inte vet vad han ska svara och/eller inte förstår/vet vad de frågar om? Hur kan jag hjälpa honom med det här?? Och nej, följdfrågor lönade sig som vanligt inte... ;-)
Reflektion, fick jag höra av Ann, också hon författare,
Utveckling har Jonathan gjort, men på andra sätt inte. Vi saknar uppbackning från habiliteringen, den saknade arbetsminnesträningen, som jag tror Jonathan behöver alltför mycket. När man förut träffade dem varannan vecka i IBT-träningen så kan det här året sammanfattas med två kurser och annars - noll och ingenting... Inget uppföljningsmöte inte något ifrån det s.k teamet. Nog för att vi vet att Jonathan är bra jämfört med många, så är det inte i närheten av normal utveckling ändå.
Annan utveckling har han då haft! Jonathan sover nu i egen säng, kan gå på toa, pratar bättre än någonsin och t.o.m på engelska. Han har gjort utvecklingsbedömning och har inte lindrig utvecklingsstörning (och hade det inte varit för den stressande jätteklockan ā la tidtagarur så hade han nog gjort ännu bättre ifrån sig). Det bästa inför år 2012 är att förstärkningen för att våga flyga flygplan funnits, och jag kan glatt meddela att vi bokat en resa till Aqua Fantasy nästa år!
http://www.youtube.com/watch?v=BRjkl8McQ_I
http://www.aquafantasy.com/aquapark/
Det ska bli SÅÅÅÅ kul, och vi hoppas att även flygresan blir en positiv upplevelse för honom så vi kan resa än mer!
Så ett Gott Nytt År till er alla! Ni ska veta att era kommentarer och inlägg betyder så mycket för mig och att jag värdesätter er så mycket som läser, och som tycker till. Bloggen har nått ofantliga 700 unika läsare på en månad, och jag är ibland ledsen över att jag inte hinner skriva mer.
Kram och TACK för ett inspirerande år - med min Jonathan och med er alla
Anna