Jag bär dig hela vägen. Lyfter dig till de fina höjderna. Tillsammans kan vi nå de allra vackraste vyerna. Vi förvandlar de trista stunderna till ett scenario av glädje. Det grå i omgivningen transformeras till något fint. Den täta dimman vägrar jag. Jag lättar på trycket och försöker framkalla lite ljus. Solsken är att föredra framför gråväder.

Glädje i sinn. Ett älskat barn. Så innerlig och var...m. Jag bär dig innerst i mitt hjärta. Det bästa. Finaste. Så otroligt älskad. Jag kan gå genom himmel och eld. Enkom för dig.

Jag kan vandra på underminerade vägar. Det kan vara svårt att finna den rätta vägen. Sidospår. Jag vacklar. Minor. Det är då jag finner stigen. Sammanhanget. Det rätta. Jag anpassar mig och bemöter riskområdet. Trampar rätt och tar rätt väg.

En evighetsbalans. Jag snubblar i bland. I bland faller jag totalt. Emellanåt så får jag slagsida. I balans står jag upp. Hel. Energirik. Jag orkar. Åter igen. Jag måste. Ännu en dag i npf-land. Älskade barn. Du är mitt allt. Kram från din mamma. ♥
(lånat från Lisa, som skriver så vackert...)