Mina söner har vant sig vid att åka långt sedan de var små. D, Jonathans storebror, var bara 4 veckor när han första gången gjorde den långa turen upp till Norrlands vackraste – Höga kusten, där jag härstammar ifrån.

Hur gör man för att hålla dem underhållna och nöjda i 10-11 timmars resande?
Jag brukar ha med mig en överraskningspåse, som när de var mindre innehöll några käcka leksaker som passar sig för bil – allt ifrån ficklampor med mönster (som passar bra när det blir mörkt i bilen), till leksaksfläktar, hoppande grodor, blåsinstrument (med inte alltför högt ljud, eller övertejpad högtalare) samt litet kladdfritt godis.

Nu när de är litet äldre (D 13 och J snart 9) så är det bärbar DVD med filmer (varav varsin ny film till resan samt en de kan titta på gemensamt – ofta en nyare Disneyfilm). De har också PSP och storebror har sin smartphone.

Under resan har vi vattenflaskor till alla, som kan tas med in och fyllas på när man tar rast för att äta eller fika på något ställe. Vi är inte så bra på att fika i naturen så vi stannar på de mer tillgängliga fiken/rastplatserna/matställena (oftast McDonalds eftersom Jonathan äter deras mat – har precis börjat äta deras hamburgare som jag skär i bitar åt honom).

Vi har alltid en kartbok med oss, och GPS, där de kan se hur långt vi åkt och hur långt vi har kvar. Det går förvånansvärt bra att även vila en stund när de har ett par kuddar på mittenarmstödet J

Just idag är vi på väg hem. Efter ett stopp på ett köpcentra för att köpa upp födelsedagspengarna för J:s del, så är vi på väg hemåt. En tredjedel av resan är klar och  nu längtar pojkarna hem även fast de saknar mormor, morfar och Daniel. Som Jonathan  sa innan vi  åkte – ”Vi ses nästa gång! Då kommer ni till oss, Ok!”

Kram alla

Anna