Hej på er!

Jonathan har eviga diskussioner om att han inte vill gå på dagis längre, han ska börja förskoleklass. Jag och min man har försökt förklara för honom att han måste för att vi måste jobba, tjäna pengar - annars får han inga leksaker etc. Idag började han med detta redan på morgonen, och jag vill slippa diskutera det här varje söndag, och varje kväll... Men hur gör man för att förklara för honom? Han förstår inte när jag säger att det bara är 5 veckor kvar på dagis. Jag har visat honom kalendern men det har inte hjälpt.

I veckan var jag ute och åt med en god vän och berättade om det här problemet. Så sa hon - gör ett muckarschema. Vad är det? frågade jag. Jo, när männen gör lumpen så brukar de ha ett muckarschema, där de drar bort en lapp för varje dag det är kvar. Ett sådant har jag nu gjort till Jonathan och satt upp på kylskåpet. Det ser helt enkelt ut så här:

För varje del i den högra kolumnen så har jag klippt på bägge sidor så att det bara är att riva bort lappen. Jag visade den för Jonathan och hur man ska riva bort en lapp för varje dag. Sedan sa jag att där är sista dagen på dagis och efter det så har vi semester och är lediga i 4 veckor, 30 dagar. Han blev glad, log och sa -"Tack, mamma!".

Det är bara att hoppas att detta besparar oss litet diskussioner om att han inte vill till dagis, och att han kommer att tycka att skolan är roligare.    Vi tar en dag och en vecka i sänder.

Kram på er

Anna

Efter en tur ner till stora vägen för att räkna bilar, som är Jonathans och pappas kvällsnöje, så försökte han nu igen med att sätta sig på toaletten.

Jag är så glad - min duktige son har precis bajsat på toaletten (som han varit livrädd för tidigare) mot att han ska få åka till Lek- och Buslandet! Lek- och buslandet - här kommer vi!!!!!!!!!!

Godnatt och ha en underbar kväll, dag, helg - whatever   

JÄTTEKRAMAR från superglad Anna

Föräldramötet behövde vi aldrig informera på eftersom det var ett stort för bägge klasserna (nästan 40 barn som börjar förskoleklass till hösten - de är 19 i Jonathans grupp!!), så de ville att vi istället skulle informera i september då det skulle vara ett litet mindre möte med bara den klassen.

Förutom att jag lyckades riva ner en plastblomma när vi hastade in och satte oss, 2 minuter innan mötet skulle börja, så gick allt bra. En av lärarna, han som ansvarar för Jonathans inskolning, berättade för oss att Jonathan varit på besök under dagen och till Jonathans resurs stora häpnad satt sig ned i matsalen och ätit mjukbröd, med smör på, bara sådär... Vi gapade också...   

I går var de i skolan igen och skulle då äta i matsalen tillsammans med den andra förskoleklassen. Det hade gått jättebra - Jonathan åt hamburgaren som serverades och var borta och hämtade mjölk ur mjölkmaskinen. Hade gått hur bra som helst...

Jag har fått tagit två stora duster med Jonathan den senaste veckan, en och en halv vecka. Han har haft sånt otroligt temprament - och velat av och an. När vi är hemma vill han inte gå ut, och när vi är ute så vill han inte gå/åka hem. I måndags förra veckan, då jag skulle till Maxi och handla litet mat till resan, var en sån dag. Jonathan skulle prompt följa med till Maxi och handla. När vi kom fram såg jag på honom och sa att nu får du inte springa ifrån mig inne på Maxi, jag har inte tid att springa efter dig. Vi går in och handlar det vi ska och sedan går vi därifrån. Han går ur bilen och ställer sig med armarna i kors och tittar stint på mig och säger - "Mamma, jag ska INTE handla på Maxi, jag ska åka hem!" Då brann det till inne i mig och så sa jag - "Nej, Jonathan, du skulle åka med till Maxi och handla och då SKA vi handla!". Så hämtade jag en vagn och lyfte upp honom i den. Han skrek och grät 20 minuter inne på Maxi men jag körde runt honom tills han slutade. Det var jobbigt men det gick.

Sedan hade vi en kamp med honom uppe i Norrland också, som slutade med att mormor sa till honom - "Då åker vi då Jonathan! Hejdå!" Då kom han jättesnabbt. Sedan satt han i bilen och sa så många meningar i rad som vi aldrig hört -"Det här är omöjligt!", och slog ut händerna i en uppgiven gest. "Jag vill inte vara hos mommo och morfar! Jag vill åka hem, hem till Borås!" Ååååh - vi kunde ju inte le åt honom, för surare min får man leta efter, men mitt hjärta hoppade till. Så många meningar, så rätt uttalat, ja vad ska man säga. Han kan prata nu!

Tråkiga nyheter om boken. Förlaget vill att vi ska inrikta det åt annat håll, men jag är i alla fall inte så pigg på det. Har mailat kära Irene (om du läser detta) och frågat henne vad hon vill. Tanken är ju att underlätta för andra föräldrar som också intensivtränar med sina barn. Jag tror inte jag vill släppa det. Då ger jag hellre ut boken på Vulkan...

I söndags när vi kom hem hade jag gjort en spelplan till Jonathan där han skulle få jobba för ett Pinguhus. Tanken var att dra ut på hans jobbande (intensivträning) för leksaker, och få honom att jobba en stund varje dag. Nja, han gjorde alltihop på en dag - så vi jobbade sammanlagt 5 timmar i söndags... Hmmmm... Inte vad jag tänkt men han är otroligt ihärdig när han vill något ;.-)

Ett stort tack till Nilbilder för CD-rom-skivan. Det kommer en bok i brevlådan när den är klar!!!!!!!!!! http://www.nilbild.se

Kram på er alla

Anna

"Neeeeeeeeeej! Jag ska inte gå till dagis, aldrig... Jag ska gå i skolan, förskolan!" Jonathan är arg och ledsen, 20 minuter för att övertala honom att gå till dagis en dag till - "Ni ska ju ner till skolan och skolgården idag!" Samtidigt som jag hatar att lämna honom på dagis i det upprörda tillståndet, så glädjs ändå mitt hjärta. Min son VILL börja skolan! När vi väl kommit in i hallen på dagis så kommer Jonathans härliga resurs, drar fram en stol och sätter sig mittemot Jonathan som sitter och smågråter på bänken. "Gå du, Anna, han blir bra två minuter efter att du gått!" säger han med ett litet leende. "Vinka till mamma Jonathan!", säger resursen till Jonathan och det gör han, trumpet och halvdant :-( Inte roligt att se honom rödgråten och ledsen innan man går...

Vid 15-tiden så kom jag för att hämta honom, vi ska upp och kolla hörseln. Det har vi redan försökt 2 gånger och misslyckats. Taktik 3 har varit att köpa ett leksakspaket på lunchen, INTE förbereda honom innan utan ta det när jag kommer och vi är på väg mot bilen. Han börjar gråta direkt. Så förklarar jag lugnt och bestämt ("calm and assertive" säger alltid Ceasar från programmet "Tala med hundar" - och hans principer för att vara flockledare kan man ju alltid ta till sig...) att vi SKA åka dit, att de vill hjälpa honom att se så att hans öron och hörsel (det man hör) fungerar bra, och att det är låga tysta ljud han ska lyssna på.

Det gick bra till slut att få honom med sig och vi kom upp till kassan på mottagningen bara 2-3 minuter efter utsatt tid. De säger åt oss att vi ska längst bort i korridoren. På vägen går han in i ett rum där dörren stod öppen och börjar tala bestämt om för tjejen därinne att han minsann INTE ska lyssna på några höga ljud. Så säger jag till honom att vi inte ska in till henne och får honom att gå ut därifrån.

På väg neråt korridoren kommer den "riktiga" audionomen och säger "Hej, Jonathan! Dig har jag väntat på!". Jonathan börjar nästan att gråta och går längst in i hennes rum, i hörnet sätter han sig i en fåtölj. Jag VILL INTE, säger han, när hon föreslår att vi ska gå in och titta i hennes ljudrum. Tack och lov så var detta en kvinna som kunde bemöta barn som Jonathan. Hon tog en sån liten klocka och visade för Jonathan - ljuden kommer bara att vara så här höga sa hon, bara små ljud... Så blinkade hon till mig och satte igång programmet därinne i ljudrummet. Då hörde Jonathan ljudet och blev nyfiken. Så sa jag till henne - "Kan du inte sätta på en bild också ?" Det gjorde hon på en av dataskärmarna och då blev Jonathan jätteintresserad. Hon körde två bilder på den med låga ljud till. Jonathan kom närmare men var fortfarande inte inne i rummet. Då sa hon "Jonathan, nu får du komma och titta på den andra datorn härinne, den ser du inte därifrån dörren!" och vem kommer in och sätter sig på stolen - bara sådär... Helt underbart.

Sedan fick hon göra alla ljuden och det kommer fram katt, hund, larv med åtta fötter osv. när Jonathan hör ljuden och reagerar på dem. Efter det får han en hink med bollar och en tom hink. Han ska lägga i en boll i den tomma hinken när han hör ljudet. Han klarade även det prickfritt. Hon tar honom i händerna, ser honom i ögonen (så gott det går) och säger "Du var bäst av alla barnen jag haft här idag. Vad du lyssnade bra!" På vägen ut sa hon att hon egentligen skulle göra en öronmätning också, men låter läkaren nästa gång få göra den, så att han får ett gott och bra minne härifrån.

Jag tackade henne innan vi gick, för hennes utmärkta bemötande! Och ja, för er som undrar, hans hörsel var helt OK!

Vilken dag... Jonathan fick sitt paket i bilen och var jättenöjd och glad hela vägen...

Kram på er

Anna

Hej allihopa!  

Idag är det en härlig dag.

Material från Mun-H-center (jag beställde hela paketet med munblås från dem, se tidigare inlägg) och jag och Jonathan var nere och tränade med det. Jag är litet döv "Vad sa du...??" efter alla visslor och tutor, men det gick jätte, jättebra. Vi tränade en timme med dessa.

Sedan tränade vi kategorier. Nu har jag ökat svårighetsgraden och han fick 4 olika kategorier; fåglar, fiskar, däggdjur och människor; och en stor hög med kort (som hans mormor hittat på Erikshjälpen, ett gammalt bildlotto med kategorier - toppenbra för detta). Till slut tog han 3-4 kort i taget och lade på de olika högarna. Superduperfort gick det ;-) Han är så duktig min lille kille.

Igår hade hela gruppen som ska börja förskoleklass gått ner till skolan. Det gick jättebra. Idag hade lärare från förskoleklassen varit uppe och hälsat på dem och det gick också jättebra. Jonathans resurs hade inte ens behövt vara aktiv utan kunde bara sitta och titta... Han sa att det var underbart att se! Han tror också att det här året har gjort Jonathan gott - att han nu är redo att börja förskoleklass och skolan. Det värmer att få höra det!

Igår kväll, efter övervägande med min medförfattare, så skickade jag iväg en förfrågan till ett förlag. Jag beskrev vår kommande bok, tanken bakom och upplägget, målgruppen som det är tänkt för. Jag fick idag, alltså nästa dag, svar tillbaka där de skrev så här:

"

Hej, det verkar vara en spännande och viktig bok som ni har på gång. Skicka gärna i manus, då kan vi göra en  mer säker bedömning om utgivningsidén passar hos oss! Digitalt eller med posten spelar inte någon roll.

vänligen Förlaget"

Jag är så glad idag... När jag ringde runt om min första bok så var det bara negativt så det är så kul att ha fått ett positivt svar!! Håll tummarna! Blir vi utgivna på ett större förlag så finns det större chans att sprida det. Jag tror vi är många som skulle velat ha en liknande bok att hämta inspiration och idéer från...

Kram på er från GLAD    

Anns

Behandlingsmöte hade vi idag. Jag hade tagit med mig nya favoriten - Alfa & Peter, barnalfapet, som Jonathan och jag har spelat jättemycket. Det gick ju bra första omgången, men sedan när vi gjort klart en omgång så skulle vi byta, så Jonathans resurs fick träna med honom. Jonathan blev alldeles ifrån sig. Grät och sa nej, och vägrade - skulle spela mera. Då sa vi en gång till men sedan är det bra. NEJ - han skulle fortsätta spela. Så sa spec.pedagogen att låt han spela, det är bättre att han får ett positivt minne av behandlingsmötet så att han inte får något negativt mot det. Vi spelade en gång till men sedan stängde han själv av spelet. Tur det...

Därefter tyckte han att det var slut och han ville gå hem. Suck... Hans resurs fick aldrig träna med honom, däremot fick spec.pedagogen göra tre övningar med honom i alla fall. Allt slutade åtminstone lyckligt.

Spec.pedagogen sa att vår psykolog nu är tillbaka från sin mammaledighet, och att vi vid handledningen (som vi har om två veckor) kan ta upp det här och strategier för att komma runt det. Jonathans resurs sa att det blir värre när han varit hemma och varit sjuk och så - att hans humör är sämre och att det är svårare för honom att komma in i dagisrutinerna igen.

Hemma har han blivit liten diktator och ska bestämma både det ena och det andra... DEt börjar bli svårt att hantera för mig i alla fall - mot mig är han värst. Jonathans resurs berättade i bilen hem att Jonathan är likadan mot en av fröknarna, och menade att jag måste vara mer bestämd... Jaha ja - mer bestämd - och hur blir man det...?! Min man säger att jag inte ska ge honom något alternativ utan bara göra... Ja, och om han säger nej då - ja, då gör man det i alla fall. Hur då? Nu är han för stor för att tvinga honom att göra saker, bara bära iväg med honom klarar inte mina värkande axlar av i alla fall... Äsch... tråkigt..

Typiskt att det ska bli så här och man känner sig under isen. Imorgon ska lokaltidningen komma hit och intervjua mig, och jag känner mig ....nej, inte alls peppad direkt... Suck...

Hoppas något bra händer innan imorgon f.m och att Jonathan blir bättre i humöret nån gång...   

Kram på er

från trött

Anna

Jag har precis kollat upp bokförsäljningen på Vulkan. EN bok kvar att sälja tills jag får betalt... (sålt 27 st nu- men de betalar inte ut summor under 1000 kr) 
Någon... kanske...intresserad...?!
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=44374

  

Nu har jag skickat pressmeddelande till Autism & Aspergerförbundets tidning Ögonblick, DHB samt till lokaltidningen... Vet inte om jag är redo för detta men min käre bror menar  att det är nödvändigt... Gulp...

Kram på er från

Anna

Åh så stolt jag är idag! Jonathan har gått och blåst i hans flygplan (munmotorisk träning fast han tycker bara den är kul att blåsa i...) och nu senast så köpte vi ballongbilar till honom, se bild:

    Man blåser därbak så blåses ballongen upp och så sätter man ner den på backen/golvet så åker den iväg när luften i ballongen pyser ut. Idag gjorde han det för första gången - blåste upp ballongen! Vilken nöjd kille! Jag och hans pappa applåderade stort och då slängde han sig på sängen med ett brett leende - överlycklig!

I dag har vi också haft möte med rektor, specialpedagoger, förskolepersonal och förskoleklassens lärare om Jonathans övergång till skola. Vi får allt vi vill ha - hans resurs följer med till förskoleklass, han får komma på inskolning 1-2 ggr/vecka, de ska överväga vad som är bäst för honom - förmiddags eller eftermiddagsgrupp, specialmat, t.o.m skulle de kolla skolklockans ringande om det gick att ställa ner. Jag är såååååååååååååååååååååååååå glad idag!   

Kram på er

Anna