Just nu övar vi motsatser - kort/lång, smutsig/ren, smal/tjock etc.

Här har de övat skrynklig, slät, full kopp tom kopp också. Kram på er Anna

I går, när vi satt ihop Rock band, med trummor, gitarr och mikrofon, så var Jonathan helt lyrisk. Han tog sin egen mikrofon och var med. Eller hoppade upp och ner... Jättekul...

Sedan när vi höll på att packa ihop för kvällen, så sa Jonathan -"Pappa, jag undrar två saker..." fast vi förstod sedan inte riktigt vad han ville, men hakorna var på oss bägge nere vid knävecken ungefär! Språkmässigt och uttal gör han suveräna framsteg!

Så kommer de här oförutsägbara vredesutbrotten. I går när vi skulle hem efter ett ärende på stan så hade vi tagit bägge bilarna direkt från jobben och sammanstrålat nere i stan. När vi senare skulle hem så skulle han först åka mammas bil. När sedan pappa och storebror gick iväg bortemot pappas bil så blev han jätteledsen och sa att han ville åka pappas bil. Så jag ringer Peter och så säger han att han svänger förbi oss. Och när han väl gör det så vill han åka mammas bil. Så trodde man ju att han skulle vara nöjd så - icke... Han grät och ropade nästan hela vägen hem... Kul   

Vi resonerade om det senare och vi tror att det kanske var att han ville att hela familjen skulle åka pappas bil... Men vad vet vi?!

Det har hänt jättemycket positivt gällande boken (och andra boken - igen ett stort tack till Irene som bidragit med så mycket material till "Intensivträning i praktiken" - nu utnämnd till medförfattare...)

Om någon av er andra vill bidra med bilder, övningar eller annat, maila mig på jonathanmamma@hotmail.com

Kram på er

Anna

Vårt team har gjort spel åt oss med sociala frågor till Jonathan. Han älskar att spela sällskapsspel så de har gjort två stycken till oss. Här kommer bilder på dem:

Är de inte helt fantastiska - vårt IBT-team?! Vi kunde inte önska oss bättre stöd...

Kram på er och trevlig helg

Anna        

En Jonathan som inte ville somna. Kom upp otaliga gånger. Till slut lade jag mig bredvid honom. Han vände sig emot mig och så sa han -Mamma, vad tänker du på?

Hakan nere vid knävecken igen - jag vänjer mig fortfarande inte vid hans ord och frågor.

Kram på er

Anna

   Jag vill berätta för er alla att min bok om Jonathan nu finns publicerad på Vulkan.se. Ett jättetack till er som givit mig idéer, läst och lagt ner tid på det!

https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=44374

Jag är så lycklig och glad idag!

Jag hoppas att det är till hjälp för någon annan därute!!

En liten provision om 40 kr per bok går till mig/oss. Nu ska jag beställa ett par böcker till mig själv - det känns helt surrealistiskt det här...

Jag lyckades uppfylla en till av mina drömmar, även om jag inte trodde att det här var ämnet jag skulle skriva om, den drömmen att bli författare.  

Så nu börjar jag på nästa bok - ni kan väl aldrig gissa vad den ska handla om? Intensivträning i praktiken   

Kram på er

Anna

Teamet på habiliteringen har sagt flera gånger att det kan komma många sidoeffekter av intensivträningen. Jag har funderat på det många gånger men ibland blir det tydligare än andra gånger.

Som ikväll - Jonathan gör som storebror... Storebror tar en isglass och äter upp den. Jonathan tittar intensivt på honom - han brukar nämligen bara slicka på glassen tills dess att han kommer ner till pinnen eller att den börjar rinna. Så någon minut efter så springer han till frysen och tar fram en glass, och döm om vår förvåning, så gör han precis som storebror och biter i den, och äter upp alltihop. Och en till glass går samma öde till mötes innan det är dags att borsta tänderna och gå och lägga sig.

Borsta tänderna och gå på toa är också en sån där sak som fungerar så bra nu. Från att aldrig ha tandkräm, till att pröva ett par gånger men sedan aldrig mer, så tar han tandkräm på varje dag. Tittar på storebror och borstar med en tandborste som spelar en melodi... Så går han på toaletten och ställer sig världsvant och kissar... Tja, vad kan en mamma mer begära?!

Till sängen blir det dock en egen variant. I kväll ville han somna med sittpuffen (ganska mjuk och inte så stor) över magen och benen... Jag har läst en del om bolltäcken och kanske har detta litet samma sak. Jonathan har inte samma kryp i benen som han hade för något år sedan. Då låg han och sparkade med benen jättelänge - som för att få bort myrorna... Jag vet inte - men något gör det för honom. Strax innan han somnade så sparkade han dock undan sittpuffen - blev väl för varmt eller så, la sig på rygg med armarna ovanför huvudet. Så jättego'!!!

Ha en riktig myskväll - nu ska jag gå och lägga mig efter en lång dag och en lång natt innan det. Strömmen gick igår - delvis- och vi fick ringa elbolaget vid 23.30-tiden En härlig kille som ringde en kvart senare och som guidade oss i elskåpet ute via telefonen och löste problemet. Härligt med service-minded personer och en guldstjärna till honom. Det blev bra när maken på morgonen fick tag på rätt säkring och de viktigaste apparaterna hade vi ändå ström till tack och lov...

Kram och godnatt och fortsatt trevlig helg på er

Anna

Jag sitter här hemma och jobbar nu innan vi ska på behandlingsmöte. Så får Jonathan, som var hemma igår, då han hade frossa och ont i magen i går natt, vara hemma ett par timmar extra... Så jag sitter här och skriver - tar en liten paus nu för fika, och skriva ett par rader på bloggen.

Vi är nu inne på fortsättningsövningar och några avancerade övningar. Jag har svårt att få med Jonathan till träningsrummet och köra bordsträning. Om han fick skulle han helst sitta vid datorn hela tiden, men vi försöker få med honom till lekrummet någon timme varje kväll och där tränar vi samtidigt som vi leker. Han är jätteduktig och nu har legogubbarna börjat ställa frågor till varandra ;-) Det som är kul är att Jonathan ställer frågor nästan lika mycket som jag numera. -Vad står det där, mamma? frågar han ständigt och jämt. -Vad är det där? frågade han mig i går kväll när jag tog på mig mina pyjamasbyxor med komönster på (jag har dem inte särdeles ofta, men nu var allt annat i tvätten...). Det som är roligt är att han nu ställer frågorna "rätt", alltså med rätt intonation och med känsla i rösten. Det är härligt.

I övrigt är det upp och ner. Humöret är det ner på - mycket nej och vill inte. Språket är bättre än någonsin och han överraskar oss med nya ord och meningar minst ett par gånger varje vecka. I slutet av förra veckan tog hans Omega-3 Eye-Q slut och under helgen och igår när han var hemma med pappa så kom hans Jonathanska tillbaka. Jag var och köpte Omega 3 på lunchen!!! Vet inte varför han reagerar så starkt på det, men jag ska aldrig, aldrig få slut på det igen...

Kram på er

Anna

I dag blev jag så där modfälld igen. Jag hämtade Jonathan på dagis - allt var bra och han hade haft en bra dag. När jag hjälpte honom att klä på sig så sa han att han ville hem och spela Roller Coaster Tycoon. Ja, sa jag, men vi ska åka förbi pizzerian först och hämta pizza. -Jag vill inte ha, sa Jonathan, och skakade bestämt på huvudet och tittade på mig. -Nej, sa jag, du behöver inte, men jag måste hämta pizzorna, eftersom jag, pappa och storebror ska ha dem. När jag körde förbi ingången hemma så blev Jonathan vansinnig och skrek och sparkade i bilen. Jättekul...

- Vi måste till pizzerian först, sa jag bestämt igen. Nu var han alldeles rödgråten och skrek -NEEEEEJ! Jag vill hem!!!

-Du kan stanna i bilen, sa jag, med lugn och bestämd röst (försökte vara som han i Mannen som talar med hundar - Calm and assertive! - det fungerar inte med barn med autism kan jag säga...). Jag smällde igen bildörren och sprang in på pizzerian. Hämtade pizzorna, och kontokortsläsaren tog en evighet på sig. Medan den höll på sneglade jag ut mot bilen. Mitt hjärta tog ett skutt - Jonathan var på väg rätt över vägen mot pizzerian, bildörren öppen, en bil som åkt förbi och var längre bort på gatan. Jag rusade ut - Jonathan, kom, det kan komma en bil, ropade jag till honom. -INTE köpa pizza, sa han. Jag stannar här, ska inte åka hem, var nästa besked från Jonathan. Suck...

Efter tio minuter i kylan utanför pizzerian med Jonathan sittandes på dörrtrappen så gick vi till bilen, med halvkalla pizzor, rödgråtna ögon för Jonathan och en inte alls lugn och bestämd mamma, som dock i alla fall inte höjt rösten åt min lille autistiske son under hela tiden... Tja - bättre dag kunde man ha...

Kram på er

Anna