Tydligen en artikel i DN för någon dag sedan enligt följande sida:

http://lottabrinck.wordpress.com/2010/02/10/d-vitaminbrist-bakom-autism/

Ett stort tack till den tjej som tipsade om D-vitamin för 1,5-2 år sedan. Sedan dess får Jonathan D-droppar (som man ger till bebisar - tidigare AD-droppar) varje dag. Det enda jag eg. är fundersam över är koncentrationen om det räcker med 5 droppar per dag. Ännu ett kosttillskott jag inte slutar med   

Idag var vi på behandlingsmöte, och det gick jättebra trots att Jonathan börjar bli förkyld (igen!!! ska det aldrig sluta?!). Nu ska vi träna kategorier, vilket vi gjort förut, men mer avancerat och flera olika kategorier. Vi ska också träna former - triangel, fyrkant etc. Vi visade litet munmotoriska övningar, och Jonathans resurs visade 3 motoriska övningar i rad. De gjorde varannan gång - så varannan gång sa Jonathan vad resursen skulle göra; -Snurra tre gånger, klappa händerna två ggr och hoppa tre gånger, sa han. Helt otroligt! Givetvis klarade han även resursens olika motoriska övningar.

När jag kom och hämtade honom på dagis i eftermiddag så blödde han näsblod. Suck - ska de här sjukdomarna aldrig sluta...? Trots vitaminer och solsken så slutar det aldrig...

Kram på er

Anna

Ikväll var vi i leksaksbutiken och kikade. Jonathan har blivit bjuden på kalas om två veckor och vi skulle köpa present. Så såg han Rorri racerbils garage/verkstad och ville ha det. Nej, sa jag, det kostar för mycket. Om du bajsar på toaletten, sa jag, ska jag köpa den åt dig. Vad var det första han gjorde när han kom hem? Jomenvisst - satte sig på toa och bajsade. Sedan ropade han på mig - Mamma, kolla här, och hoppade upp och ned. Och mycket riktigt låg där litet bajs i toaletten. Helt otroligt! Det går att muta honom i alla fall  

Ha en underbar dag!

Efter regn kommer solsken, eller vad är det dom säger? Jag tror jag döper om det till efter snö så kommer det ännu mer snö - och önskar att de kunde skicka alla snöröjare härnere i västra Sverige på kurs upp till Norrland... suck...

Kram på er

Anna

I går kväll sa Jonathans pappa till honom att han skulle få välja vad som helst i leksaksaffären om han kissade eller bajsade på toaletten. Den här gången såg det ut som han lyssnade och jag sa det till min man också, att han såg så allvarlig ut och att det såg ut som han verkligen förstod. Man får ju inte direkt någon reaktion på om han förstår eller ej så det är svårt att säga.

VET NI vad han gjorde i morse? Fällde upp toalettlocket, bad om hjälp att hålla och kissade i toaletten. Jag sitter fortfarande med ett brett fånigt leende. Det är underbart!!!

Kram på er och ha en underbar dag

Vi ska till leksaksaffären efter dagis...

Anna

Vill bara tipsa om att BAN har konferens sista helgen i januari - i Täby någonstans. Ni som är i närheten av Stockholm - grattis - hoppas att det blir många där!

Länk:

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/konferens-om-biomedicinsk-behandling-foer-barn-med-autism-356208

Kram på er

Anna

Ibland drabbas man av vanmod inför funktionshindret autism.

Vi har varit på föreställningen Disney on Ice. Korrektare är att storebror och pappa har varit på föreställningen. Jonathan fick ett utbrott i entrén och utan varken mobiltelefon eller plånbok, som jag skickat med de andra två, så stod jag där med en gråtandes skrikandes Jonathan som ville åka hem... Ett antal mil hemifrån....

Så jag och Jonathan såg insidan av McDonalds i närmare två timmar. Tack och lov hade jag litet växel i fickan som räckte till ett Happy Meal och en kaffe. När han lugnat sig efter en halvtimme eller så så sprang jag på snabba ben till där de andra två satt och fick ryggsäcken med grejerna i.

Det brast för mig och tårarna kom ett litet tag när en av personalen kom fram till mig och sa att de stängde grindarna nu men att vi kunde kontakta vakterna om vi behövde komma in igen... Suck vad hans funktionshinder känns jobbigt såna här gånger. Jag grät i bilen hem, av besvikelse men också av frustration. Det fanns inget jag kunde göra för att övertala honom att ens gå i närheten av entrén. Och det känns som att de här sakerna ibland blir värre och värre. Vi hade en liknande incident när vi skulle till min svåger och svägerska nu i julhelgen. Jonathan stod utanför och skrek och grinade - åka hem - i närmare 20 minuter. Han var rädd för deras papegoja. Vem som fick in honom? Jo, hans storebror. Han förklarade lugnt för honom att papegojan var i ett annat rum och att de låst dörren dit så han inte kunde komma ut. Då gick han lugnt med in.

Det känns så påtagligt och så definitivt med Jonathans funktionshinder i såna här situationer. Och när man förberett och tittat på You Tube på klipp ifrån showen och räknat ner dagarna innan vi skulle åka och... förra året gick det ju jättebra... Jag förstår inte - och då tycker jag det känns så tråkigt. Inte för pengarna vi spenderat - men så synd. Ändå fick han ha sina hörselkåpor och allting... Jag bara inte förstår... Men så kanske det är med funktionshinder - det är inte alltid vi andra utanför förstår det skrämmande och farliga i situationer. Som toalett och disney on ice. Och inte alltid kan de förklara vad de känner är farligt heller.

En misslyckad söndag, dyr som attan men kanske en lärdom rikare - man får aldrig ta något för givet...

Kram på er

Anna

I går kväll, bara någon timme efter jag skrev inlägget igår, så löste Jonathan problemet själv. Han hade varit inne och försökt bajsa men det kom inget. Han visade på belöningstavlan, räknade och det var bara 3 steg kvar - till hans stora belöning. Då tog han resolut pottinsatsen och satte den mellan sina ben och kissade pottan nästan full. Två gånger inom loppet av två timmar! Helt otroligt.

Så nu kissar och bajsar han i pottan - och gjorde så idag också! Med hjälp av mig, javisst - jag hjälper och hålla i pottinsatsen och tömmer det han gör i toaletten, städning m.m., men han säger till själv att han behöver kissa eller bajsa och gör det - som han ska - i pottan!!! Han är nu officiellt pottränad, men mycket pga honom själv!!!

Från en mycket glad

Anna som har en sån toppenkille som förvånar mig varje dag...

Från den 30/12 har vi pottränat Jonathan. Detta blev en utmaning!

Programmet säger att man ska gå på pottan var 90:e minut. Kommer det inget då så drar man ned det till 60 minuter och så fortsätter man var 60:e minut tills han gör något på pottan. Gör han på något annat ställe torkar man bara upp det och fortsätter var 90:e minut.

Vi hade en timmes samtal med vår psykolog, som tillhör teamet. Hon kom in speciellt från sin mammaledighet bara för det... Helt otroligt. Jag förvånas alltid över hennes entusiasm och energi för programmet! Det är härligt. Vi hade ställt några frågor till henne innan och svaret var att när vi ville så skulle vi sluta helt med blöjor, eftersom Jonathan vid försöket under hösten höll sig tills han fick en blöja till vilan på förskolan.

Så - vad hände den 30/12 när jag förklarade för honom att blöjorna var slut?! Tja, jag tog av blöjan på morgonen så sa jag att blöjorna var slut. Jag hade förklarat för honom dagen och kvällen innan, visat belöningsstegen med en stor Ben 10-flexitrax-bana som mål. Jag lämnade honom med mycket fjärilar i magen och mycket ombyteskläder till hans goe resurs på förskolan. Han skulle fixa detta sa han. När jag kom och hämtade Jonathan vid 16.30 hade han inte gjort något i pottan på dagis.

När vi kom hem såg jag hur nödig han var, men väntade tills han skulle gå igen vid 17.30 Det gick inte - kom inte någonting. Han blev desperat och sprang till byrån där jag förvarade blöjorna och sa att han ville ha blöja. Nej, sa jag, de där två blöjorna är till Disney on Ice, som vi ska på nu under helgen. Annars är blöjorna slut.

Efter maten var det dags för bad - dagen efter var det nyårsafton och vi skulle fira hos oss i år, med våra bästa vänner härnere som dessvärre separerat under hösten (men det är en helt annan historia...) och deras barn. Givetvis så kissade Jonathan i badet. Sedan blev det hans väg ut ur det hela - att propsa på att vi skulle gå ner till badkaret och där har han kissat sedan dess.

Han höll sig i två dagar med att bajsa, men sedan tryckte det på så. Vi gick till pottan och han hann inte sätta sig så jag tog ur pottinsatsen så fick han bajsa i den halvt sittande/halvt stående. Sedan dess har han bajsat så. Nu säger han - behöver pottan och så går vi dit och han bajsar på det viset.

Jag har prövat att han får sätta sig på pottan igen under den här perioden men varken hemma eller på dagis kommer det något på den pottan.

Så - hur gör vi nu?! Resursen på dagis är mer cool än vad jag är. Jag är ordentligt uppstressad över att han inte gör något i pottan på hela tiden på dagis och det gör ont i magen att tänka på att han måste hålla sig. Resursen säger att han ska försöka få i honom mer salta produkter och mer vätska nästa vecka när de är tillbaka på sin "vanliga" avdelning så att han måste få ut det... Jag vet inte om det fungerar.

Här hemma ska jag försöka lura honom när han står i badkaret och sätta dit pottinsatsen så att kisset kommer där. Jag har försökt en gång men då fick han ett mindre utbrott. Jag har också prövat det innan när han kommit från dagis.

Något som jag tror är bra är att toalettskräcken, fobin, lagt sig litet. Häromdagen kom jag på honom med att sitta och stoppa papper i toaletten och se när det spolades ner. Det är närmare än han tidigare någonsin gjort. Sedan har vi massor med leksaker på toa också... Jo, jag glömde att berätta att han är helt torr på natten!!! Det är jätteskönt!!!

Någon som har några idéer om potträning eller vår nuvarande situation - hör gärna av er och lämna en kommentar eller maila på jonathanmamma@hotmail.com

Jonathan tröttnade på mig nu när vi inte tränat på nästan två veckor och började träna med mig i förrgår (trettondagen) och jag fick poletter och välja vilken förstärkning jag ville ha.

Kram på er

Anna

Igår och idag är jag hemma med förkyld Jonathan.

Igår överraskade han mig. I klädkammaren vid lekrummet uppe så har vi ställt in ett stativ, sånt från IKEA, med svart tavla på ena sidan och en rulle ritpapper på den andra. På svarta tavlan hade han skrivit LE, ett halvt G och så sa han Lego... Är han inte toppenbra?!

Vid frågan om han ska gå till dagis imorgon blir han bara arg på mig och säger Nej - inte gå dagis...

Kram på er

Anna