Jonathans pappa sa igår att så mycket har han aldrig hört honom prata - på svenska alltihop. De spelade Lego Star Wars ihop i uppemot en timme!!! Helt underbart! Visst - de har humör bägge två och ryker ihop ibland men det är underbart det också. Att han svarar emot när han inte vill - är inte det också ett framsteg i egentlig mening?!

Idag spelade vi spel - Monopol Disney - men bara ett tag. Tills Jonathan fuskade och skulle ta mina gator.. Hmmm - hur gör man då - för man vill ju att han ska lära sig reglerna men samtidigt måste man ju ge honom utrymme. Jag kan medvetet låta honom vinna och det händer att jag gör det, men däremot när han böjer sig över och faktiskt TAR mina gator som jag köpt då måste jag ju bara avbryta - eller?!

I eftermiddag/kväll har vi haft vänner och släktingar på besök (ett stort tack till er om ni läser detta) eftersom det är min födelsedag imorgon. Inget jämnt men det är alltid roligt om någon dyker upp och tar en fika. Några blommor fick jag också - jättefina!!!!!!! Min svägerska kommenterade hur mycket Jonathan pratade nu och hur väl han pratade. Det är så kul att höra!!!!! Det gör mig så glad å hans vägnar och det känns att vi kommit en lång bit. Jag älskar intensivträningen - vart skulle vi vara utan den??

Jag har nu lagt ut tre spel här på Bloppissidan. Vet inte hur det fungerar. Är någon av er intresserade så kontakta mig via mailen jonathanmamma@hotmail.com. Jag har ytterligare bilder som jag kan maila och förklara mer ingående hur spelen fungerar.

Jag har tagit litet bilder men vet inte riktigt hur man lägger in dem så jag får göra ett nytt inlägg och försöka igen antar jag ;-)

Kram på er

Anna

Hej alla!

Nu har jag tagit vår gamla dator i källaren (i träningsrummet faktiskt) i bruk. Det går litet saktare men det fungerar tydligen ;-)

De nya övningar vi fick i torsdags är alltså:

1. Att slutföra ett mönster, d.v.s att fortsätta ett mönster av olika slag. Exempel XOXOXO
2. Spelplaner med frågor - ett med var man gör olika saker, som var simmar man och med bilder till. Det andra med mer generella frågor.
3. Former
4. 59 stycken olika kroppsdelar...puuuh det kan bli jobbigt...
5. Funktion på kroppsdelar - benämna kroppsdel utifrån funktion
6. Identifiera känslor på bild (fast jag tror vi haft den här övningen innan...), som glad, arg. Det som var svårt är att de har med både sömnig och trött - så jag frågade vad det var för skillnad på dem ;-) Kan vara svårt att se på en bild, menar jag...
7. Utbyta social information
8. Imitation av kompisar
9. Platser - det var det vi fick spelet till förutom att vi fick låna ett tiotal NIL-bilder
10. Ögonkontakt - hålla kvar mer än 5 sekunder

Det var allt. Nog för att vi BAD om fler övningar men det blev rätt många. JOnathan tycker att det är kul så då får vi säga att det är bra!

I övrigt är det bra. Jonathan är fortfarande litet upp-och-ner efter tandoperationen och en del av hans beteenden kom tillbaka - som att säga nej till allt och vägra göra saker, köra sitt eget race på dagis... Hans resurs sa att han nästan glömt bort hur han var förut. Jag tror också att en del beror på att jag inte fick i honom alla hans kosttillskott. Det har han fått de senaste dagarna och nu börjar han komma tillbaka igen. Jag vet inte vad det är som fungerar eller inte men jag ändrar inte konceptet... Han t.o.m gick tillbaka till JOnathanska en hel del. Och nu är det som bortblåst - så jag måste tro att kosttillskotten ger en del också. Fyra dagar har han fått allt igen och idag har varit riktigt bra.

Om någon av er är intresserade så tänkte jag lägga ut en del intensivträningsgrejer på bloppisen kopplad till bloggen. Det är en del spel och en del annat... Maila gärna på jonathanmamma@hotmail.com om det är något speciellt ni tränar nu så kanske jag kan tipsa/har något bra.

Ett jättebra redskap har varit Disneyboken 1000 ord - massor av bra övningar:

Mina första 1000 ord

Kram på er

Anna

Nu har vi fått nya övningar och också fått nya blad för att anteckna övningarna på.

Det ser ut så här:

Utförda övningar

Barnets namn: Jonathan                                        Veckor:  

Sedan har vi ett blad för varje avdelning. C-delen blev 2 sidor eftersom det är ett av Jonathans stora problemområden - Språkförståelsen.

Jag har också, på begäran, fått ut hela registret till programmet så att vi ser hur mycket vi faktiskt klarat av. Det är jättekul för vi har klarat av mycket - vi och Jonathan. Men det känns också litet jobbigt att se en del av de avancerade övningar vi har kvar.

Ha en underbar helg allihop! Nu vill min älskade Jonathan ha datorn och kika på Disney on Ice dit vi precis bokat biljetter till (vilket jag måste komma ihåg att hämta ut i helgen...).

Kram

Anna

Ring, ring på telefonen på jobbet. Förskolans J som ringer - Jonathan är dålig. Han har mest bara legat och sovit hela dagen... aaaah - vi har ju möte på förskolan med rektor och specialpedagog i eftermiddag. Vad ska vi göra??

Snabbt på telefonen och ringde gulliga K, Jonathans avlösare. Kan du komma? Ja men jag har ett möte så ni måste vara klara en viss tid. Puuuh - dax att åka att hämta Jonathan. När jag kom till dagis låg han och sov i sin resurs knä. Det visade sig vara den tand som han ska sövas för - de ska dra ut den nästa torsdag. Det är lååååångt till nästa torsdag. På kvällen spydde han av smärta när alvedonen gått ur kroppen... HUR ska detta gå??

Idag ringde tandläkaren på pedodontin upp och vi fick penicillin utskrivet. Hur man nu ska få honom att ta det? Kanske i flaskan på kvällen/natten som han fortfarande ska ha - håll tummarna för att det lyckas! Och att det tar oss till nästa torsdag utan alltför mycket smärta...

Vi hade ett litet udda möte i måndags kväll. Rektor, specialpedagog, jag och maken, kontaktpersonen och resursen på dagis. Vi frågade om skolan och jag frågade rätt ut om de tror han klarar normal skola. Då började rektorn dilla om lokaler och stor grupp - att det är 32 stycken som det skickas ut skolerbjudande till nu. Särskolan kan vara ett alternativ säger hon i nästa mening... Hmmm - hon som senast för en dryg vecka sedan sade till min man att jajamen - klart att Jonathan ska gå i normal skola. Börjar hon dra öronen åt sig, att han kräver resurser eller vad? Det är väl fortfarande bättre att åtminstone försöka med normal skola eller åtminstone kommunikationsklass. Jonathan är ju inte dum i huvudet eller utvecklingsstörd på det viset. Sedan har han sina autistiska drag och ett par av dem måste vi lösa under året. Jag såg uppdrag gransknings inslag om särskola och jag vet att min Äppelklyftiga vän Linda kämpar hårt för inkludering. Så varför skulle det inte fungera med Jonathan? Det är ju omgivningarna som gör det... (det går att se uppdrag granskning på svt play i efterhand).

Specialpedagogen var litet mer positiv och tyckte absolut att vi ska försöka med normal skola, men att det måste planeras väl med lång inskolning och välinformerad personal på skolan. Så underbart med någon som tänker så... Hon hade dock inte förstått det här med intensivträning så bra - t.ex att vi tränar hemma med Jonathan också och att vi alla är på behandlingsmötena... Ja, ja - man kan väl inte kunna allt...

Imorse, när vi nu är hemma för Jonathans plågor, så vaknade Jonathan tydligen ur en härlig dröm om jul. Han slog armarna om mig och sa - Jag älskar julklappar, mamma! Sicken härlig kille.

Vi har i alla fall hunnit med ett parti Monopol Disney, ritat med den lille krumelurfiguren, byggt med lego och lekt Postis Per delar ut post.

Kram på er

Anna

Jag har inte orkat skriva på ett tag eftersom vi har mycket på jobbet och jag t.o.m fått ge en radiointervju - suck - hatar sånt.

Vi har fått några nya övningar till Jonathan. Dels ska vi öva på Fler och färre i räkning. Jonathan är ju jätteduktig på räkning och räknar och t.o.m lägger ihop. Exempelvis när vi nu spelar Monopol Disney så räknar han ihop bägge tärningarnas siffror, och hoppar med figuren så många steg. Helt otroligt duktig. Men fler och färre var ju inte något problem heller...

Sedan är det ju hans tal, d.v.s uttal som är ett av de största problemen just nu. Jag tycker det är så synd nu när han börjar försöka kommunicera och prata med barn och så förstår de inte i alla fall. Jag pratade med Jonathans resurs om det och han sa att all personal på dagis tyckte att han pratar så mycket bättre. Det var ju roligt att höra, men jag märker ju att andra har svårt med det. Exempelvis hans avlösare har svårt att höra vad han säger. ¨

Det var så roligt igår när Jonathan för första gången faktiskt förhandlade litet. Mormor och morfar uppifrån Norrland ringde och berättade att det öppnat en ny leksaksbutik däruppe. De hade kommit ut med ett reklamblad men visste inte om erbjudandena fortfarande gällde. Det kanske ligger på nätet, sa jag, och mycket riktigt fick jag upp katalogen. Så kom Jonathan in och sa Mamma- kan vi åka dit? Om jag går på pottan, kan vi åka dit då? Jag bara log och kramade honom och sa javisst lille älskling - vi åker direkt imorgon om du går på pottan.

Sedan blev potträningen litet för ångestfylld för honom. Vet inte om det låste sig men han blev jätteledsen när det inte gick. Till slut hoppade han upp och ner och sa - måste ha blöja. Så vi tog blöja... Jag tycker det är svårt för jag vill samtidigt inte att det ska bli jobbigt för honom. Synd när det gått bra flera ggr tidigare. I torsdags kväll kissade han hela pottan full! Jag vet inte om det är svårt för att han har svårt att kontrollera det eller om det är jobbigt helt enkelt. Vi ska få extra handledningstid på torsdag och även ett tillfälle i början av december. Det känns skönt.

Det mest underbara har hänt i går kväll. För första gången, efter att jag varje kväll sedan han föddes, sagt till honom att mamma älskar honom, så sa han - Jag älskar dig! igår. Jag är bara sååå lycklig. Inte bara sa han det utan svarade först på att jag sa att jag älskar dig. Så såg han på mig i ögonen (bara det) och la sina små armar runt min hals och sa - Jag älskar dig och Du älskar mig! Och så pussade han mig, så där flyktigt på munnen. Är det inte underbart så säg? Detta från en kille som jag för två år sedan inte ens fick hålla nära utan när han somnade skulle han hålla händerna med gärna en armlängds avstånd. Jonathan har alltid varit go och kramig så, men bara på hans villkor. Nu är han sanslöst tillgiven, kramig och pussig. DET är underbart.

Det har varit så mycket positivt det sista, med hans tal och kommunikation. Det är helt underbart att se honom utvecklas på så många områden. Min man träffade rektorn i ett annat sammanhang, och frågade då om mötet vi ska ha på måndag och vad hennes utgångspunkt är. Hennes tanke är att Jonathan ska gå i vanlig skola, hennes skola. Det känns också jätteskönt.

Skriver några rader efter mötet imorgon, som är med rektor, resurs och kontaktperson på dagis samt specialpedagogen, förutom oss föräldrar då...

Kram på er - hoppas ni alla ställt om till vintertid. Äntligen en extra timme att sova på...

Anna

I går när jag hämtade Jonathan på dagis så berättade personalen att han fått vara utan blöja i 1,5 timme. Det hade gått jättebra. När den ordinarie personalen gick för dagen satte de dock på blöja.

I morse tog pappa av den blöta blöjan som Jonathan kissat i på morgonen. Sedan gick han utan blöja. Så sa pappa till honom att han skulle gå på toa och kissa om han behövde. Han kom in till mig på toa när jag kom ut ur duschen och satte sig på pottan. HELT otroligt - av sig själv satte han sig på pottan!!! Vi har försökt med detta förut utan att lyckas. Efter 10 sekunder klev han upp igen och gick till TV för att titta på morgonprogrammen. Då tog jag ut pottan och han satte sig och började kissa några droppar. Storebror kom springande till mig och sa att han kissat! Och mycket riktigt fanns där några droppar i pottan. Vi berömde honom mycket och på lunchen ska jag gå och köpa ett fint paket till honom.

Så fick han för första gången ha kalsonger på sig (ingen blöja) under byxorna på väg till dagis. Jag har tagit med extra kalsonger, långkalsonger och byxor till dagis och Jonathans resurs skulle genast gå och leta reda på en potta. Just det, jag måste köpa en blomma till dagispersonalen också :-) Hennes underbara initiativ gav ju verkligen lön för mödan.

Håll tummarna allihopa att det här gå vägen - då kanske vi snart har en blöjfri pojk. Sedan är det bara klarare och tydligare tal och bättre mat så är allt klappat och klart! (nåja, det kanske är att förenkla sakerna något, men de här områdena är bland de svåraste för Jonathan)

Från en ÖVERLYCKLIG MAMMA

Kram på er

Anna

Vi var på behandlingsmöte i torsdags. Den här gången var det Jonathans resurs som skötte visandet av uppgifter. Varje gång så får någon av oss visa de övningar vi gjort under veckan, om jag nu inte förklarat det tidigare. Jonathans resurs hade skrivit siffrorna 1-20 på ett stort papper i rutmönster. Sedan fick Jonathan X antal ploppar och skulle lägga det på rätt siffra. Till min stora glädje så klarade han både 8,12 och 16! Vilken liten pärla han är!

Sekvensbilderna visade resursen också och det var absolut INGA problem för honom att klara det. Också skönt.

Sedan var det deras tur, i behandlingsteamet att köra några övningar med honom. Efter ett par övningar ville han inte jobba mer (de hade mycket bilder och han blir så trött av dem). Han visade att han ville ha paus. De insisterade på att han skulle jobba en gång till -och sa till oss att det är viktigt att vi får avsluta så att inte Jonathan avslutar åt oss... När han skulle välja förstärkning så var han så tveksam. Förra gången hade de haft en ny förstärkare som han tyckte mycket om (tågbana som snurrade runt och lät). Jag frågade om det kunde vara så att det var den han saknade... Och det var det. En av dem sprang iväg och hämtade den. En mycket gladare Jonathan fick vi ;)

Logopeden gjorde en övning som Jonathan älskade. Hon hade en bilbana där hon vid varje kurva la olika ljud från praxisalfabetet. Så lät bilen olika - Oooooo, Ssssss, Aaaaa och sedan Kkkkkk (och på slutet hoppade bilen som ljudet kkkkk). Jonathan skrattade så han nästan kiknade. Jag prövade det hemma igår och han skrattade igen så att han nästan kiknade. Roligt!!!

Sent i eftermiddag är det simskola igen. Det gick ju så bra sist, till slut, så jag hoppas att det håller i sig...

Kram på er alla

Anna

 Jag skrattar och ler - vilken underbar dag!

Jonathan har haft kalas idag på något som kallas för Lekborgen. Sex stycken underbara ungar från dagis och förskoleklass var på kalas. Allt gick bra - Jonathan skötte sig exemplariskt. I slutet rök han ihop med ett annat barn (som inte tillhörde kalaset) och både han och den andre pojken grät.

Det bästa för mig var att Jonathans bästa kompis på dagis kom, och hans mamma med. I slutet av kalaset gick jag fram till henne och frågade om det möjligtvis var så att Jonathan och O kunde leka någon dag? Ja, det är därför jag satt kvar. O pratar nästan bara om Jonathan hemma och det vore så roligt om de kunde leka någon dag. Jag undrar om ni förstår mina tårar - det är bara helt underbart. Jonathan har hittat en kompis och HAN och HANS MAMMA

vill att de ska leka. Jag är rörd, berörd och har tårar i ögonen. Vi har bytt telefonnummer, och imorgon kväll ska jag ringa. Håll tummarna för att det går bra!!!

Jonathan var helt slut på eftermiddagen sedan och bara satt framför datorn eller lekte uppe i lekrummet.

På seneftermiddagen var det dags för nästa strapats (varför två saker på samma dag - det är ju för mycket!). Jonathan började simskola idag. Han skulle ha börjat förra helgen men då var han ju genomförkyld så det gick inte. Nu var det dags. Simskolläraren S hade flyttat Jonathan till en grupp tidigare så hon kunde vara bara med honom. Jag höll inte på att få iväg Jonathan hemifrån överhuvudtaget. Han var så ledsen och så arg och sa nej, nej, nej. Så sa han att han inte kunde simma att det var därför han inte ville. Vi ska bara dit och leka i vattnet sa jag och fick med bestämda steg och röst med honom till slut.

Väl där så gick det jättebra. Jonathan satte sig på golvet med de andra barnen när de räknade upp deras namn. Sedan kom S och presenterade sig och sa att jag fick vara med några gånger i bassängen för att vara på den säkra sidan. Jonathan vågade inte hoppa från kanten utan gick nerför trappen och var med de andra barnen i de inledande lekarna (de leker de första 5 minuterna ungefär). S sa att hon tog honom vid sidan av och koncentrerade övningarna en liten bit i taget. S fick ta honom riktigt mycket och länge och fick honom att doppa både haka, öron och mun i vattnet!!! Toppen. Sedan fastnade han i att gå upp och nerför trappan en lång sekvens. Jag pratade med S och berättade hur jag fångar Jonathans uppmärksamhet i intensivträningen och att hon med fördel kan använda sig av - Se på mig!, -Händer still!, Jobba! (samt tecknet för det) och så. Jag är jättenöjd med att hon kommit så långt med honom - att få honom känna sig tillfreds i bassängen och doppa olika kroppsdelar, det är långt för en kille med autism på mindre än 30 minuter...

Nu ska jag, helt utmattad, strax stänga av burken (efter att ha läst litet på forumen...) och sova sött med ett stort leende på läpparna!

Kram på er alla

Anna