I veckan hade vi en riktig jobbig dag/kväll/natt.

Jonathan går hos Pedodontin, efter hans hemska erfarenheter hos tandläkare när han var liten. De är specialister på barn med funktionshinder och tandläkarrädsla. Den här dagen skulle Jonathans käke röntgas i en 3D-kamera, en sån här:

Underbara N, Jonathans tandsköterska, hade bokat in en extra lång tid så han fick lära sig hur apparaten fungerade och så. Hon hade också skickat hem bilder, t.o.m på personen som jobbade där ;-) De är fantastiska på pedodontin.

Så vi förberedde Jonathan på detta kvällen innan och visade honom de här bilderna:

Den sista bilden var han väldigt fascinerad av. Han hämtade Ipad:en och visade en serie på YouTube som hette Storybots där de sjöng om skelettet (http://www.youtube.com/watch?v=wu4Rq_tDszQ):

och vi pratade om att vi kommer att se hans tänder, som är en del av hans skelett efter de tagit fotot.

Natten blev jättejobbig där Jonathan vaknade flera gånger. Sista gången frågade jag honom om varför. Jonathan svarade "Jag är rädd Mamma! Att de tar mitt skelett...!"

Tänk att det kan bli så fel när man försöker förklara?!

3D-röntgen gick jättebra, duktiga N visade först hur man hoppade upp i apparaten, han fick undersöka hela och alla knappar och hur det gick till. Han blev litet rädd ett kort tag för att vi inte fick vara i samma rum när röntgenmaskinen körde. Tack och lov hade de en glasruta så jag gick snabbt dit bort och vinkade - och ropade till honom att du ser mig hela tiden. Både N och snälla A som körde 3D-maskinen hejade på och berömde hela tiden.

Den 28 november ska vi träffa övertandläkaren och tandregleraren - så får vi se var detta landar - tandställning kanske... Ja, ja - en sak i sänder...

Kram alla

Anna

På Facebookgruppen fick jag ett bra tips om förstärkare. På den här sidan (http://www.pecsusa.com/ReinforcerHandyHints.pdf) kan man se vilken typ barnet är och sedan använda den typen av förstärkare. Se nedan:

Helpful Handy Hints

^©

Finding Reinforcers

När jag tänker tillbaka på våra förstärkare så har de varit precis det - visuella - snurrande, spinnande saker eller saker som låter eller musikinstrument. Vi har också använt verbala förstärkare, kittla osv. Såpbubblor, ballonger eller MP4-videos (numera Ipad) är också bra.

Här kommer några bilder på våra förstärkare:

Sedan fanns det spel som i sig var förstärkare, nästan för bra - när vi var på handledning fick vi sluta att ta med det för då ville Jonathan bara göra detta och det gick inte att byta övning:

Saker som rörde sig - bilbanor och kulbanor har alltid fascinerat Jonathan:
        

Idag är det 10 år sedan Jonathan döptes, och 10 år sedan vi gifte oss.

Otroligt vilken resa vi haft med en verklig livslevande berg-och dalbana!
Ikväll har vi avlösare, vår kära K, och så ska vi ut och äta middag ihop bara jag och maken, mannen i mitt liv.
  

Kram alla och ha en finfin kväll

Anna

På onsdag är det dags för mig att hålla föreläsning igen!

Klockan 10.00 på Högskolan i Borås

Kommunikativa och Kognitiva mässan

http://www.hb.se/fous/Om-oss/Aktuellt/Kalendarium/Handelse/?EventId=53651

http://www.hb.se/PageFiles/74395/inbjudan_hj%c3%a4lpmedelsm%c3%a4ssa_130925.pdf

Så för er bloggläsare kommer här föreläsningen i bilder:
                                         

Alla önskemål och åsikter om bildspelet emottages tacksamt!

Håll tummarna för mig på onsdag!

KRAM alla

Anna

Hej!

Sedan några veckor tillbaka har jag fått en plats i den slutna gruppen IBT-träning för barn med autism.

För er som har samma behov så är ni välkomna att ansöka om medlemsskap där.

https://www.facebook.com/groups/550360054977054/

Välkomna in

Kram

Anna

#autism

För 10 år sedan föddes han, min son med det ljusa lockiga håret och de blå ögonen.

Det har verkligen varit, och är ibland fortfarande, en berg- och dalbana. Idag svarade Jonathan i telefon när det ringde, tackade mormor och morfar som ringde och sjöng i luren för honom, berättade vad han hade fått och tackade för att de ringde och gratulerade honom på hans födelsedag.

När morbror sedan ringde så hörde jag honom berätta igen, med en tår i ögonvrån. Jag är så oerhört tacksam för att han kan prata, han för en konversation och han är artig och tackar... Vem trodde det när han var 4 år och inte kunde prata alls?! Det är så fantastiskt underbart och att sätta det i perspektiv ibland. Jag får erkänna att det fanns stunder när jag inte trodde, när jag var rädd för att han aldrig skulle kunna prata och uttrycka vad han ville och kände inom sig. Det försvann och ersattes av en tro på att allt är möjligt, att man aldrig ska ge upp och att längst inne fanns min härlige lille son, som nu inte vill annat än att kramas ;-)

Här är Jonathan, aldrig stilla, på sin 10:e födelsedag

Ett stort grattis till dig från din ALLTID stolta mamma   

Anna

Kan med glädje meddela att jag får äran att inleda FoU Sjuhärad Välfärds mässa som första föreläsare:

Kommunikativa och kognitiva hjälpmedel
för personer med funktionsnedsättningar

9:e oktober 2013 på Högskolan i Borås

10:00-10:30 Tal-och kommunikationsträning:
"Att vara anhörig till sitt barn med autism & Vägen till ett språk och kommunikation för barn med NPF"
http://www.hb.se/Global/FOUS/Inbjudningar/inbjudan_hj%c3%a4lpmedelsm%c3%a4ssa_oktober_130620.pdf

Jonathan är arg på mig. -"Nu säger du så igen Mamma, tre gånger!" och visar upp tre fingrar mitt framför näsan på mig. Han skakar av ilska. -"Vad menar du?" säger jag sakta och lugnt (tänker hårt på det Cesar, dogwhisperer, alltid säger i sina program - "calm and assertive", lugn och bestämd, ha, ha - som om man kan leva upp till det...??)-"Jo, du säger bla, bla, bla, bla, bla, bla och så igen bla, bla, bla, bla,bla - tre gånger, och för mig låter det dsfjdksalöfjkdslajfkajfdslöfjdksjfkaöjfl när du pratar!" och så stormade han tillbaka in till datorn...Rolig liten kille det där och jag fick hålla mig hårt för att varken le eller skratta! ;-)En stund senare gick jag in till honom, satte mig bredvid honom och sa - "Jonathan, ska jag prata mindre och sakta med dig?" Då nickade han och log sitt lilla skeva leende ;-)Kram alla och ha en superfin dagAnna(som pratar tydligen alldeles för mycket...)