Inlägg publicerade under kategorin Språkstörning

Av Anna - 11 augusti 2011 21:41

För alla er som har barn med språkstörning, med eller utan kombination autism och intensivträning så kommer det bra produkter på Serholts förlag:

  Hitta Ljudet

Hur många ljud finns i ordet?

Detta spel går ut på att räkna antal ljud i ord för att så småningom kunna identifiera ljuden och koppla ljud med bokstav. Spelet innehåller bildkort med olika ordlängder samt röda och blå markörer att lägga under bilden. De blå markörerna används till konsonanter och de röda till vokaler. Spelarna drar var sitt kort och lägger markörer efter antal ljud som ordet innehåller. spelet går att spela med eller utan tävlingsmoment. Handledning medföljer.



   Som det låtter

Efterlikna världens alla ljud!

Med detta spel tränar du artikulation i lekens form. Här ska du härma olika ljud - från djur, människor, fordon och annat. Spelarna tar sig runt på spelplanen och drar bildkort under spelets gång. Bildkortet visar vilket ljud som ska efterliknas. Hur låter en tuta, en orm, ett tåg, en prutt eller en puss? På ett roligt sätt tränas svårproducerade ljud som p, b, d, t, r, s och så vidare. Tre olika spelvarianter presenteras i den handledning som medföljer.


https://www.serholt.com/produkter/svenska/sprakforberedande/Som-det-later/


Jag tror det blir beställning av den sista till Jonathan.


Vi har fått remisstid till Mun-H-center i Göteborg för Jonathan nu! Tyvärr var vi tvungna att flytta första tiden då bilen är inne på lagning då, så tiden blir först i oktober.


Kram alla

Anna

ANNONS
Av Anna - 17 april 2011 08:35

En dag veckan som gick så tog jag en halv kontaktdag (som man har rättighet till 10 stycken varje år när man har ett funktionshindrat barn) för  att gå på föreläsning. Jag har haft jättemycket på jobbet och jättemycket hemma men såg ändå fram emot att kanske få  någon ny kunskap. Ämnet var kommunikation och alternativa kommunikationssätt hos funktionshindrade barn och det var två forskare som skulle prata om detta.


Det här med tal och kommunikation är en mycket öm punkt hos mig. Under en lång period, nästan ett år var Jonathan helt tyst. Han retarderade från de ord och den kommunikation  han hade när han var 1-1,5 år  till att tappa allt i 1,5-2-årsåldern. Vi larmade på BVC på hans 2-årskontroll och då drog år av utredningar och väntan igång... Mellan 2 och 3 år så var  han i princip tyst. När han var 4 år kunde han 20 ord, varav 8 ord var siffror. Strax innan så hade jag äntligen hittat en metod som fungerade med honom - Kommunicerande samspel (Communicating Partners, http://jamesdmacdonald.org/Articles/MacDonaldStart.html) och fått igång hans kommunikation litet. Det var helt tvärtemot allt annat jag lärt mig i de olika metoder jag  febrilt hade testat på Jonathan. Att jag skulle bara prata med så många ord som mitt barn kunde, att jag skulle vara hans lekpartner istället för hans tränare/lärare, att vänta (det är fortf svårt) på hans ord och framför allt inte överösa honom med mina ord som han ändå inte skulle uppfatta. Efter Kommunicerande Samspel så  fick vi IBT, intensivträning och därefter har Jonathan gjort en  utveckling ingen av oss trodde var möjlig! Tack vare intensiv träning och ett fantastiskt engagemang från hans resurs/assistent samt den träning han fått hemma. Kommunicerande Samspel finns alltid med mig och kommer alltid att finnas som en bas och som ett förhållningssätt.


Detta var vad jag hade med mig in på föreläsning. Den första timmen pratar den ena forskaren om kommunikation och språk allmänt, och bl.a säger hon att föräldrar inte uppfattar ett barns avvikande kommunikation. Där var när jag började bli upprörd. För alla er som är därute så alla jag träffat med de här problemen - att ens barn inte kommunicerar och inte pratar - de föräldrarna försöker med ALLT och då menar jag ALLT!!! I nästa mening säger hon att då kanske föräldrarna skär ner sin kommunikation och drar sig undan från det barn som inte kommunicerar och talar. Nej, nu blev jag riktigt förbannad!! ALLA jag pratat med under årens gång gör ju precis tvärtom - man pratar mer och med högre röst, läser in sig på  kommunikationsmetoder och tal, får gå på otaliga utredningar för  detta - ja ALLT. Så för allt i världen - SKULDBELÄGG inte föräldrar i er forskning. Det får föräldrar till funktionshindrade barn  ALLTFÖR mycket av ändå.


Nästa forskare var mer praktiskt inriktad och talade mer om sånt som var mig närmare om hjärtat och mycket av det är bra. De har komigång-kurser för unga barn och lär föräldrar om tidig kommunikation och att man genom leken ska samspela. Men barn med autism kan i normala fall  inte kommunicera och leka/samspela. Och det är där IBT, intensivträningen, kommer in - den lär barnet att härma, imitera och andra viktiga kugghjul för att lek ska fungera. Den imiterar det normala barnets sätt att lära - för normala barns sätt är att de lär sig hela dagarna, vilket barn med autism inte gör. Därför är det intensivträning som ska vara intensiv - 25-40 timmar - för att dessa barn ska lära sig lika mycket som barn gör generellt. Och mitt i allt så säger hon att intensivträning inte är bra att börja med utan detta är vad de ska börja med först. Sedan sa hon mycket bra som de hade med i kursen - att lära föräldrar att vänta (räkna i huvudet till 20), att skära ner orden och att samspela. Men sen säger hon att man därutöver ska skölja barnen med alternativ kommunikation och ord - och där blev jag irriterad igen. Något jag lärde mig med Kommunicerande Samspel är att vi ofta talar för mycket och behöver skära ner våra ord - det blir bara en grötig massa för barnen som kanske inte förstår ens två ord i följd. Länge jobbade jag efter, och jobbar fortfarande med Jonathan+1. Alltså - kan barnet ett ord så säger man det ordet/orden plus ett till. Jag gör så fortfarande. Numera pratar han ju i riktiga meningar och ställer frågor men jag försöker fortfarande begränsa mina ord så att jag inte talar i längre meningar än han klarar av (5-8 ord)


Så jag var tvungen att SMS:a en fråga om hur detta kan appliceras på barn med autism som inte har kommunikation. Svaren var bättre än själva föreläsningen och det var positivt.


Nej - om någon av er träffar föräldrar till  barn med funktionshinder "professionellt" så för allt i världen -  hjälp dem, skuldbelägg och stjälp dem inte! Det har de nog av själva och av andra...


Jag funderade en del  efteråt varför jag blev så irriterad - och det är väl en öm punkt hos mig där jag kände det väldigt stressande under den  period Jonathan  inte hade kommunikation, språk eller ens ljud för sig. Dels så är det skuldbeläggandet som jag inte tål och sedan är det att de som  forskare inte SKA racka ner på metoder (Lovaas, intensivträningen) som FAKTISKT har forskats om och gett bättre och mer varaktigt resultat än något annat.


Synd att man kastat bort en halvdag på sånt, var väl också min tanke. Och kan dra mig till minnes föreläsare som man tyckte att föreläsningarna var för korta med två-fyra timmar - som Bo Hejlskov, Helene Tranquist och Lotta Abrahamsson. Och lovar mig själv att läsa in mig bättre på ämnet nästa gång...


Kram på er

Anna

ANNONS
Av Anna - 29 mars 2011 18:15

Sprider litet information om någon kan tänka sig vara med:


Vi söker föräldrar till barn som har kommunikationssvårigheter och som vill delta i en fokusgruppsstudie. Studien syftar till att förbättra kommunikationssituationen för barn på sjukhus och vi behöver få kunskap från personer som har erfarenhet av detta.
 
Med detta utskick vill vi komma i kontakt med personer som vill delta i studien. Är du själv förälder till ett barn med kommunikationssvårigheter eller kan du hjälpa oss att sprida inbjudan till föräldrar?

 
På denna hemsida finns mer information:
http://www.dart-gbg.org/fokusgrupp
Sprid gärna detta mail till alla du tror kan vara intresserade!
 
Tack för din hjälp!

 
Vänliga hälsningar

Margret Buchholz
Leg arbetsterapeut, Specialist i arbetsterapi
inom habilitering och handikappomsorg
DART - Västra Sveriges kommunikations- och dataresurscenter
för personer med funktionsnedsättning
Kruthusgatan 17
411 04 Göteborg

www.dart-gbg.org


http://www.dart-gbg.org/fokusgrupp

Av Anna - 22 mars 2011 22:00

Utvecklingsbedömningen blev klar i måndags.


Jag och maken funderade länge på söndag kväll - vad är ett bra resultat på en utvecklingsbedömning/intelligenstest?


På måndagen fick vi svaret. Jonathan uppfyller inte kriteriet för lindrig utvecklingsstörning. Han har det de kallar för ojämn begåvningsprofil. Han har stora svårigheter gällande främst arbetsminne och språk/tal/kommunikation. Däremot ligger han två år före sin ålder (som en 9-åring) gällande logik/visuellt och icke-verbala test. T.ex lägga mönster rätt, att lista ut nästa i en serie av bilder var han fantastisk duktig på. Pröva själva här: http://www.mensa.se/provtest


Psykologen lämnade också en rekommendation om att han bör gå i normal skola, förutsatt att det fungerar. Undervisningen bör vara mer visuell. Vi bad att de skulle ha ett möte med nya lärarinnan till första klass för att berätta om detta och hur han fungerar. Gärna med praktiska exempel... Troligtvis blir det inte med den här psykologen utan med L som vi har i vårt team. Hon känner ju Jonathan väl så det blir jättebra!


Vi är, som ni förstår, glada över att det vi ser hos Jonathan, kunde han också visa. Det finns så mycket mer i hans lilla huvud än vad han får ut. Nu kan vi också hävda hans plats i normal skola på ett bättre sätt. I slutändan är det dock hur Jonathan mår som är det viktiga. Jag är ju inte säker på att den skola han går i klarar av den utmaningen. De är ibland ganska traditionella i sina värderingar och av andra föräldrar med barn med särskilda behov så har flera lärare inte lyckats möta dem bra. En av dem kommer t.o.m att flytta sitt barn därifrån till en friskola pga det. Dessutom har man tendenser till mobbing på skolan, och jag vet inte vad de gör åt det. Jonathan har idag fantastiska lärare och, som jag sagt så många gånger, den bästa resurspersonen man kan få! Som dessutom fått en bra utbildning i.o.m IBT-träningen!


Jag hade också ett intressant möte med logopeden, men det får jag skriva om någon annan kväll.


Kram alla

Anna

Av Anna - 22 mars 2011 21:45

Förra veckan var jag på en jättebra föreläsning med Lotta Abrahamsson. Det gav otroligt mycket, bra praktiska redskap och framför allt en insikt i hur mitt barn (era barn med funktionshinder) kan ha det. Lotta har själv diagnoser och berättade mycket från hennes uppväxt och hur hon uppfattade och fortfarande uppfattar världen. Mer om henne kan ni hitta här:

http://lotta-abrahamsson.blogspot.com/2010/10/forfattare-lotta-abrahamsson-tank-om.html


En bra låt från föreläsningen:

http://www.youtube.com/watch?v=SorNHk5DRck

Salem al Fakir "This is who I am"


Jag har precis beställt hennes bok via ett studentförlag och jag har kontaktat henne på Hjärtefrågor NPF på Facebook. Det är en sluten grupp för oss som har anhöriga med funktionshinder. Jättebra grupp, verkligen! Jag skulle gärna vlja veta mer om SET-metoden som hon pratade i förbifarten om på föreläsningen.


Om hon kommer till er stad (kika här: http://www.medalgon.se/tema/224-adhdas-hjalp-hur-gor-man-tank-om/2786/) så kan jag rekommendera att ni går. Det är en annorlunda föreläsning och jag älskar praktiska användbara metoder...


Kram

Anna

Av Anna - 5 mars 2011 11:00

Utvecklingsbedömning del 2 genomförde Jonathan i fredags. Det började med att när vi kom till habiliteringen så sa Jonathan att han behövde bajsa. Eftersom han fortfarande inte lärt sig att gå på toaletten och bajsa så frågade jag om de hade någon sittpotta - de hade bara en liten potta men Jonathan vägrade den... Psykologen kom bara sekunder efter så hon frågade om vi hade långt eller om vi kunde åka hem med honom och bajsa och sedan komma tillbaka. Hon hade inget inbokat efter honom så det gick bra för henne. Så skönt. Så Jonathan fick åka hem och bajsa och sedan var allting mycket lättare :-) Tillbaks på habiliteringen en halvtimme senare och hoppsa-steg in till jobba-rummet!


Jag tyckte det gick jättebra på vissa moment, som frågor där han skulle kryssa i ja och nej, logik i mönster samt svara på saker hon tänkte på och beskrev som han skulle gissa vad det var. Det som inte gick alls var att beskriva vad man gör med en cykel och alla varför-frågor.


Igen hade psykologen ett stort tidtagarur, av den gammaldags sorten som tickar. Jag såg igen hur stressad Jonathan blev av den och jag vet ju att det finns andra sätt att mäta tid som varken låter eller som man kan göra mer diskret. Litet oprofessionellt tycker jag faktiskt att det är. Jag känner att jag måste ta upp det här på mötet nästa vecka när vi ska få återgivning.


Håll tummarna för Jonathan att allt gått bra. Jag önskar och hoppas att det inte ska visa att han har utvecklingsstörning. Jag tycker han är så smart och så bra, har utvecklats mer än jag någonsin kunnat drömma om, så jag hoppas att det även visas i dessa test... Men jag är litet skeptisk - så mycket har att göra med att prata och där har han stora problem pga dyspraxi. Ibland kan jag känna att det är mer än dyspraxi eftersom han inte hittar orden. Frågar man en utförlig fråga som det ska vara ett "lätt" svar på, som ja, nej eller ett ord så klarar Jonathan det utmärkt. Men när han själv ska hitta orden så är det som att han inte kan uttrycka det, inte få fram det. Ja, ja - vi får fortsätta träna bara. Jag har en tid hos logopeden på tisdag och tänkte jag skulle ta upp det med henne när vi har överlämning sedan.


Som belöning efter utvecklingsbedömningen så åkte vi till Leos lekland igen. Här kommer några kort från gårdagen.

   

     

     

De här två fotona har Jonathan tagit själv från längst upp på den grön-gul-blåa rutschkanan

          


Idag har Jonathan beställt badhuset så efter lunch blir det badhuset nästa. Den här gången åker Dominic och en av hans kompisar med också :-)


Kram alla

Anna

Av Anna - 31 januari 2011 20:02

När jag kom och hämtade Jonathan på Fritids idag, så sprang han iväg istället för den stora kramen och hej! Med sig hade han ett hopviket papper där han hade skrivit:

  

Inuti fanns en teckning som han hade gjort:

  

Jag har inte vågat fråga vad det är på bilden men jag tror det är ett skepp, ett drakskepp.... Om någon annan har någon gissning så lämna gärna ett svar i kommentarerna :-))


Min son, som inte kunde hålla en penna med penngrepp för 1,5 år sedan, skriver och ritar. I helgen ville han köpa ett målarset med Blixten och Bilar från filmen med samma namn. Jag frågade honom två gånger och förklarade att det var sånt man skulle rita och måla och göra färger med. Han nickade bestämt och jag köpte denna (mycket prisvärda leksak på Rusta - nedsatt till 75 kr):

   Och Jonathan målade:   


Och fortsatte måla:

  


Ni förstår säkert att mitt mammahjärta smälte den här dagen och den här helgen. Det är helt underbart såsom han utvecklats och som han kan idag. Jag gläds så över den utveckling han har just nu - ingenting känns omöjligt.


I bakgrunden hör jag honom nu, instruera pappa om hur de ska gå i Indiana Jones Lego-spelet som de spelar tillsammans. "Vi måste gå häråt hörru!" och "Bra pappa!" Jag är såååå glad och lycklig över så mycket gällande honom!


Nu kommer vi till slut att få gå på trumlektioner igen, men inte med hans härliga lärare utan en annan - tyvärr... Jag är så skeptisk - det har gått så bra med R och jag kan inte se hur detta skulle gå bra. Den person som ringde idag lät så stressad på telefon och jag var tvungen att fråga om hon jobbat med barn med autism förut. Hade SÅÅÅ hoppats på att situationen löst sig med R, och det är med saknad vi tyvärr måste se henne gå. Ni får hålla tummarna att den här lärarinnan är bra - annars hoppar jag nog på FMT-tåget illa kvickt...


På torsdag har vi stormöte med alla från skola etc. Håll tummarna!


Kram på er alla

från

Anna

Av Anna - 16 januari 2011 09:42

I tisdags var vi hos logopeden, vår extra och duktiga logoped med amerikanskt träningsprogram. Jonathan fick pröva att bita från sidan, i mungipan. Hon sa att han behöver träna den för att kunna uttala vissa ljud. Så han fick pröva med bitblocken:

  

Hon sa också att han har bra bitstyrka i höger sida men inte bra i vänster sida.


Sedan så tränade han med salta pinnar. Han har aldrig ätit salta pinnar så bara att hon fick stoppa dem i munnen på honom tycker jag är en bedrift. Från sidan av munnen, i mungipan så höll hon salta pinnen och så skulle han tugga i sig den i små bitar. Det gick otroligt bra, och vi har fortsatt här hemma med det.


Sedan fick han ett plaströr som gick att dra ut, med en pip i ena sidan. Det ska han blåsa en liten plastboll igenom. Den var jättekul och Jonathan frågade med liten stämma om han fick ta med sig den. Och det fick han!!!  Det som varit svårt med Jonathan är att  få honom att blåsa länge (en luftström under 10 sekunder i lagom styrka). Det här var suveränt och jätterolig leksak ;-))


Vet inte om  den här träningen kan ge så snabbt resultat men i fredags, när jag var hemma med honom pga förkylning och feber, så sa han S-ljudet för  första gången korrekt. Tror vi tränade ett halvår med praxisalfabetet med S-ljudet utan att han  lyckades få till det. Tror ni jag är glad?!!!!!!!!!!!  


Igår kväll ville Jonathan inte lägga sig. Jag frågade vad som var fel och fick faktiskt ett svar - "Jag har ont i benen!" Jag tror att han har växtvärk. Om någon har några bra tips så tas det tacksamt emot. Jag har googlat litet på det, och det blir nog en tur till Leos lekland idag ändå - tydligen bra med motion.


Kram allihopa och ha en fortsatt underbar helg!


Anna

Presentation


Bloggen handlar om autism och IBT, intensivträning. 2010 gav jag ut Boken om Jonathan, en lång väg till diagnos autism
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163371634

Fråga mig

26 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Annas Gästbok

Följ bloggen

Följ annahelena70 med Blogkeen
Följ annahelena70 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se